Inlägg i flyktingdebatten

De senaste dagarna har medierna varit fulla av dramatiska flyktinghistorier från det kalla krigets dagar. 20 år efter Berlinmurens fall har vi återigen blivit påminda om den stora uppfinningsrikedom och det ofattbara mod som många uppvisade när de försökte ta sig över järnridån till friheten i väst.
Den franska filmen Welcome blir en brutal påminnelse om att det faktiskt finns ännu fler spektakulära flyktingberättelser i nutidens "fria" Europa än i dåtidens.

17-årige kurden Bilal har tagit sig hela vägen från Irak till Frankrike för att återförenas med sin flickvän i London. Den sista sträckan över Engelska kanalen visar sig dock vara den svåraste av dem alla. Efter ett misslyckat smugglingsförsök i en långtradare börjar han därför ta simlektioner. Målet är att simma över sundet.

Filmen är full av provocerande scener där papperslösa invandrare behandlas som andra klassens medborgare, inte bara av gränspolisen utan också av vakter i vanliga köpcentrum. Inför hotet om utvisning har immigranterna inget annat val än att tugga i sig förnedringen och ge sig ut på gatan igen.
Efterhand engagerar sig den franske simläraren allt mer i Bilals öde och ger honom mat och husrum, en medmänsklig handling som klassas som illegal i Frankrike och kan ge upp till fem års fängelse.

Welcome är mer än bara ett effektivt drama med ett mycket trovärdigt skådespeleri, den är också ett kraftfullt inlägg i den franska flyktingdebatten. Den sätter en av vår tids mest brännande samhällsfrågor i blixtbelysning, den i grunden absurda uppdelningen i legala och illegala människor i "den fria rörlighetens Europa", 20 år efter murens fall.

Inlägg i flyktingdebatten

Nutida flyktingberättelser som belyser brännande samhällsfrågor står i centrum. Welcome är ett effektivt drama, tycker Björn Lövenlid.