Inkognito välment men orealistisk

Knappt har kritiken mot Fjällbackamorden svalnat förrän samma produktionsbolag visar upp ytterligare en ny serie, Inkognito. Handlingen är inte helt tokig, skriver Ellinor Skagegård.

STOCKHOLM 20101025
Kocken Per Morberg är aktuell med boken "Morberg jagar och lagar" 
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX / Kod 10020

STOCKHOLM 20101025 Kocken Per Morberg är aktuell med boken "Morberg jagar och lagar" Foto: Leif R Jansson / SCANPIX / Kod 10020

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Kultur och Nöje2013-01-10 13:59

Knappt har kritiken mot SVT:s Fjällbackamorden svalnat förrän samma produktionsbolag, Tre Vänner, visar upp ytterligare en ny svensk thrillerserie, denna gång i tv 4. 1,3 miljoner såg det första avsnittet av Inkognito som visades i måndags. De andra två delarna visades på tisdagen och onsdagen.

Här möter vi åklagaren Johan Sjöö (Per Morberg) som är trött på att gång på gång se hur brott ostraffat begås av samhällets grädda. Han samlar tre unga specialister som ska samla bevis för att sätta dit de skyldiga. Denna gång är det pampar ur biståndsvärlden som går över lik för att tjäna pengar på falska aidsmediciner.

Tanken är god. Brottslighet som begås av makten, och i synnerhet den makt som utger sig för att hjälpa andra, engagerar. Se bara det äkta fallet med Röda Korsets Johan af Donner. En liten grupp som arbetar för rättvisan men enligt helt egna regelverk ses oftast i amerikanska filmer, och kanske är det just det som gör att hela upplägget känns orealistiskt. Per Morberg är ju alltid Per Morberg, men hans inledningsord till varje avsnitt där han med trött röst beskriver hur rättvisan går på knäna i maktens korridorer är pinsam. Och varför skulle man om man misstänkte någon för mord, knalla upp på dennes kontor och berätta det?

Det går så långt att det blir smått farsartat. Som när Eddie (Richard Ulfsäter som också syns i Fjällbackamorden), medlem av den lilla rättvisetruppen, gång på gång får näsan knäckt. Och att superhackern Filip (Christoffer Nordenrot) tror att det inte går att fejka att björnar åker skridskor på film gör ju att man funderar lite över hans påstått fantastiska datakunskaper.

Handlingen är faktiskt inte helt tokig. Det är skönt att slippa ytterligare en trött svensk polis och se lite nytt blod i rutan. Susanne Thorson är riktigt bra som Nadja, men Richard Ulfsäters karaktär känns ofärdig där han ena sekunden är en babblande fjant, för att i nästa verka cool och hård med rock och pälskrage. Blev dock bättre i sista delen.
Och är det bara jag som tycker att den onde biståndsministern är ruskigt lik Fredrik Reinfeldt?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!