Barnet Bergman är Uppsala kommuns tema för Bergmanåret, det vill säga hundraårsminnet av Ingmar Bergmans födelse. I föreställningen ”Vägen till Bolero” knyts två viktiga punkter från Bergmans barndom samman: dockteatern och Slottsbiografen, där Bergman fick sina tidigaste upplevelser av film.
– När jag presenterade idén om att fokusera på den yngre Bergman under Bergmanåret tänkte vi ganska fort på dockteater. Fanny och Alexander och den klassiska dockteaterscenen kom upp tidigt, och Bergman skriver också i sina memoarer om hur dockteatern och Slottsbiografen blev en viktig grund för honom i hans konstnärskap, säger arrangören och Uppsalakonstnären Michel Östlund.
Bakom föreställningen står teatergruppen Teater Sesam från Göteborg. Deras ”Vägen till Bolero” var redan en färdig föreställning, som spelats på flera håll i världen, däribland Ryssland och Thailand. Ingmar Bergmans roll arbetades in i pjäsen, och en ny Bergmandocka behöves förstås också.
I pjäsen repeterar en orkester in ett musikstycke under viss möda. Många olika instrument prövas och dirigenten kämpar för att få till det när Ingmar Bergman plötsligt kommer in och lägger sig i.
– Man kan tänka sig att Ingmar Bergman går från sitt eget arbete med ”Trollflöjten”. Han har ju också sagt att han inte skulle kunna leva utan musik, säger Michel Östlund.
Föreställningen på Slottsbiografen riktar sig till både barn och vuxna. Den får dessutom ett syskonverk på ljusfestivalen Allt ljus på Uppsala, där Michel Östlund deltar med verket ”Familjen Skyttes demoner” i Skytteanska trädgården. Verket knyter an både till dockteatern och Ingmar Bergman.