Ingen tvekan om var Gudibrallan hör hemma
Proggparodi känns ganska ointressant 2004. Men övervintrade 70-talsbandet Gudibrallan går ändå inte att bara avfärda.
Själva har de aldrig velat kalla sig proggare, varken när de var aktiva under 70-talet eller nu när de snart ger ut sin första skiva på 30 år. Det har sina skäl; de är för ironiska, för svårplacerade, med ett vänsterperspektiv som är långt ifrån fotriktigt.
Klackspark
Men likväl är de självkart hemma i proggtraditionen, både musikaliskt och med tanke på de sammanhang de förekommit i. Med dragspel, hellre-än-bra-sång och en förkärlek för att glida mellan rockrytmer och någon sorts latinamerikanskt sväng som de dessutom inte helt behärskar är det ingen tvekan om var de hör hemma.
På Kulturnatten gjorde de två spelningar, en på Katalin och en mindre, avslappnad utanför Joel's café. Proggparodi känns som en tämligen ointressant genre 2004 och det var tydligt att de numera har svårt att nå upp till kvalitén på den närapå legendariska Sosse ("du skulle föra proletariatets kamp/nu sitter du där som kommunalpamp/fy på dej sosse vad det luktar skit!"). Men helt lätta att avfärda är de inte ens när de verkar ta sig själva med en klackspark.
Vad som sägs
Till bandets meriter bör man lägga att deras enkla slagordsbudskap verkar som gjorda för att hojtas ut av gatumusikanter i träskor eller sjungas i demonstrationståg — men om man verkligen gjorde det skulle man bara visa att man förstår skillnaden mellan det som sägs och hur det sägs lika lite som Reagan när han använda Born in the USA som propaganda i presidentvalet 1984.
Så jobbar vi med nyheter