”Bildning är det som finns kvar när man glömt bort allt man lär sig”, sa Ellen Key en gång i tiden. Citatet är dessutom representativt för sig själv – Key lär ha lånat det från någon tysk författare vars namn hon glömt bort. Bildningsbegreppet är svårdefinierat och lite spretigt. Handlar det om allmänbildning? Eller om en mer elitistisk variant där en bildad person är någon som besitter kunskap på vissa områden, till exempel utifrån en sorts kanon?
Att bildningsbegreppet inte låter sig ringas in så lätt är möjligen ett mindre problem än att det alltmer sällan används. Under valrörelsen förra året letade jag med ljus och lykta efter ett parti som överhuvudtaget luftade ordet, men fann att det var lika sällsynt som isbjörnar på gatan i norra Norrland. I veckan gjorde dock SR:s ”Filosofiska rummet” ett försök att lyfta ämnet, under vinjetten ”Bildning i Googletider”. Frågan man ställde sig var: har bildning blivit överflödigt när all information ändå finns ett knapptryck bort?
Frågan må vara felställd, men är det i så fall på grund av att den vill vara tillspetsad. För om det är något som står klart i det samtal som programledaren Lars Mogensen för med filosofen Eva Mark och folkbildarna Amina Boulaabi och Björn Lind, så är det att bildning har mycket lite med inhämtandet av faktakunskaper att göra.
Bildning har mer med sättet man hanterar kunskap på att göra – helt enkelt att man genom reflektion och eftertanke gör den till sin. Eller som filosofen Svante Nordin sagt: ”Det har att göra med att man formas och förändras när man läser och tänker.” Att det finns snabba fakta att tillgå på nätet står alltså inte i något motsatsförhållande till vikten av bildning, men kanske kan just snabbheten utgöra ett problem?
Eva Mark pekar ut ”tid, tempo och rytm” som potentiella hot mot bildning, eftersom bildning av naturen är något som tar tid. Den kräver av människan att hon både är ifred och i dialog. ”För att kunna tänka de långa tankarna behöver man dra sig undan”, konstaterar hon. Man kan alltså inte sitta mitt i informationsflödet dygnet runt – i alla fall inte om det är en bildad person man vill bli.
Det är en utmaning i vår tid, där den instrumentella synen på kunskap gång efter annan övertrumfar bildningen. Vi ska lära oss saker för att kunna dra omedelbar nytta av det vi lär oss, och inte för att odla våra själsliga förmågor. Men, vad händer med oss om allt det vi lär oss inte har ett värde i sig, utan enbart är ett verktyg för att uppnå något annat? Blir vi då de reflekterande och kritiskt tänkande personer vi vill vara, eller blir vi bara temporära stationer för kunskap som lämnar oss lika fort som vi googlat fram den? Eva Mark formulerar ett möjligt svar på den frågan: ”Man blir människa av att bli bildad.”