Regissören Dennis Sandin lovar en föreställning utan pekpinnar ? och en hitkavalkad.
Den tyske dramatikern och poeten Bertolt Brecht är en av teaterhistoriens verkligt levande 1900-talsklassiker - åtminstone om man ser till de svenska scenerna. De senaste åren har han spelats flitigt, senast i somras på Parkteatern i Stockholm.
Nu är det Uppsala stadsteaters tur att sätta upp en av hans pjäser, ofta refererad till som världens första musikal: Tolvskillingsoperan. I centrum finns tiggarkungen Jonathan Jeremiah Peachum, som får veta att hans älsklingsdotter Polly i hemlighet har gift sig med den ökände lustmördaren Mackie Kniven, varpå helvetet bryter lös.
Regissören till uppsättningen, Dennis Sandin, såg pjäsen första gången när han var tio eller elva år. Den satte djupa avtryck, och sedan dess har han själv velat göra något av den.
- Jag är ingen drömmare som går runt och fantiserar hela dagarna om vad jag skulle vilja regissera, men om någon hade frågat mig tidigare så hade jag svarat Tolvskillingsoperan, och ett par andra pjäser.
Brecht var politisk dramatiker med tydlig vänsterinriktning, men Tolvskillingsoperan är skriven innan hela den marxistiska analysen ännu är fixerad, enligt Dennis Sandin.
- Det finns ingen tungfotad retorik i den. Den handlar helt enkelt om allas våra drifter och allas vår moral ? allting invävt i en färgstark och brokig väv.
Han förklarar att han inte velat dröja vid den politiska analysen och inte haft för syfte att undervisa publiken.
- Om man säger åt folk vad de ska tycka så passiviserar man dem. Den här pjäsens syfte är tvärtom att få människor att reagera. Den lämnar ett moraliskt tomrum efter sig som åskådaren själv får fylla i.
Är det en amoralisk pjäs?
- Pjäsen är inte amoralisk, men personerna i den. Helt enkelt eftersom de inte har något bröd.
Dennis Sandin tror att den högklassiga musiken
i Brechts pjäser är en av orsakerna till deras fortsatta popularitet.
- Och Tolvskillingsoperan är hans främsta musikteaterpjäs. Den har alla hits!