Inga överraskningar i poesihyllan
Poesifloden fortsätter välla fram, som den gjort sedan litteraturstödet infördes 1975. UNT:s reporter och litteraturforskaren Åsa Warnqvist gick ut i bokhandeln i julruschen en regnig decemberdag på jakt efter poetiska napp.
Åsa Warnqvist forskar i litteratur och har undersökt den svenska lyrikutgivningen.
Foto: Rolf Hamilton
- Nä, inga större överraskningar. Men jag trodde nog att det skulle finnas fler nya småförlag representerade.
Där står böcker från de tre stora förlagen - Bonniers, Norstedts och Wahlström&Widstrand - sida vid sida med diktsamlingar från mindre och närmast regionala förlag som Lejd, Tre Böcker, Symposion, Edition Edda med flera. Insprängda bland förlagens böcker, finns också egenutgivarnas.
Så har det varit i tre decennier. Det började i större skala 1976:
Sverige hade haft en förlagskris. Som reaktion på den hade stencilförlag som Inferi, Rallarros och Guru Papers startats. Författarförlaget och Författares bokmaskin likaså. Man debatterade de stora förlagens bristande ansvar för ny lyrik. En alternativ poesirörelse växte sig allt starkare. Och 1975 kom litteraturstödet, som fick poesibäckarna att rinna samman till en poesiflod.
Poesifloden heter också Åsa Warnqvists doktorsavhandling, som handlar om den svenska lyrikutgivningen 1976-95.
Litteraturstöd, berättar hon, ges i efterhand, betalar en boks tryckkostnader och bidrar till att boken sprids, eftersom ca 400 exemplar av en bok som får stöd ska sändas till bibliotek och boklådor runtom i landet.
- Efter första året med litteraturstöd hade 104 diktsamlingar fått det statliga bidraget. Då förstod både stora och små förlag att det gick att ge ut lyrik, säger Åsa Warnqvist och försöker se vad det står på bokryggarna två decimeter över golvet.
Finns det någon Öijer där nere vid fotknölarna? Jo, minsann, ett ex. Forskaren bläddrar, men ser inte att läsa där nere i dunklet.
Vilka böcker får litteraturstöd, undrar reportern från sin upphöjda hyllnivå där poeter som Werner Aspenström, Johannes Anyuru och Ragnwei Axelli håller hus.
- Böcker som har en så kallad hög kvalitet och som inte säljer alltför bra, säger Åsa Warnqvist.
Förläggarna anmäler böcker till Kulturrådet, som granskar och beslutar vilka böcker som uppfyller kriterierna för det ekonomiska stödet.
Vad gäller att sälja så få exemplar att boken är en ekomisk förlust, uppfyller de flesta utgivna diktsamlingar kravet. Många skriver lyrik, men få köper och läser.
- Poesi som genre säljer dåligt. Om en diktsamling, som trycks i 1000 exemplar, säljer halva upplagan, kan både författaren och förlaget vara glada, säger Åsa Warnqvist och reser sig från golvet.
Det är inte ovanligt att diktsamlingar bara säljer i några få tiotal exemplar. Om ens det.
Men vissa poeter blir storsäljare, påpekar Åsa Warnqvist.. Bruno K Öijer och Kristina Lugn till exempel. Och pocketböcker med samlade verk av stora diktare som Ekelöf och Tranströmer säljer i tiotusentals exemplar.
Bokhyllan vi botaniserar i utgör alltså lyrikavdelningen i en av Uppsalas boklådor. Den är inte så imponerande i jämförelse med omgivningen. Runtomkring ligger inbundna deckare och andra romaner upplagda i travar på bord inför julruschen. I en annan del av lokalen härskar pocketböckerna både på hyllor och bord. För att inte tala om reseböcker, kokböcker, fitnessböcker och den sortens dyra böcker som sägs vara till för att ligga framme på vardagsrumsbordet när gästerna kommer.
- Hm, säger Åsa Warnqvist och fortsätter bläddra sig fram bland poesiböckerna. Här har vi ungefär tre och en halv hyllmeter lyrik. Två meter är diktsamlingar av svenska författare. Och kanske tio procent av dem kommer från små förlag och egenförläggare. Det är är inte mycket med tanke på hur stor del av utgivningen de står för.
Hon dröjer vid några böcker. Kanske är det någon favoritlyriker hon har hittat?
- Marie Lundquist, hon är en absolut favoritlyriker. Jag skrev faktiskt min c-uppsats om dödstematiken i hennes lyrik en gång i tiden. Bruno K Öijers senare lyrik hör också till favoriterna. Det här är poeter jag läser!
Det är svettigt i affären och trångt mellan hyllorna. Miljön inbjuder inte till gratisläsning, Åtminstone inte strax före jul, när en och annan kund också vill åla sig förbi deckarna och in till lyrikens vrå där vi tar upp all plats.
Vi går till ett kafé och fortsätter prata lyrik över ett par koppar te. Poesins innersta hit, språkets tänjbarhet dit. Det är som på film.
Att begripa det obegripliga, pratar vi om.
- Jag kan läsa en dikt av Katarina Frostenson och inte begripa ett smack. Det gör inget. Dikten är bara språk och njutnin
g just då. Jag kan läsa den femton gånger - och så trillar poletten ner och allt blir klart. Men man är naiv som författare om man tror att kan kan lyckas förmedla precis det man vill förmedla. Läsaren gör alltid dikten till sin egen.
- Poeter, säger Åsa Warnqvist, försöker komma åt en kärna i sig själva och i språket. Det handlar om att vara öppen, att vara koncentrerad och fokuserad och se på allting med nya ögon. Både för den som skriver och den som läser.
Men att poeten har lyckats med sin dikt, betyder inte att den når sin läsare. Poeter som själva ger ut sina dikter, alltså egenförläggare, och små förlag har svårt att konkurrera med de stora förlagen, även om diktsamlingarna är bra.
- Egenförläggare kan inte alls distribuera och marknadsföra sina böcker på samma sätt. Och reguljära förlag satsar sällan marknadsföring på diktsamlingar eftersom det inte lönar sig. Det är samtidigt så att böcker från små förlag får färre recensioner än böcker utgivna på de stora förlagen. Och egenförläggarnas böcker får nästan inga recensioner alls.
Åsa Warnqvist har inte granskat kvaliteten hos de diktsamlingar hon behandlar i sin avhandling. Men, säger hon, det är nog inte bara kvaliteten på dikterna, som gör att de stora förlagens böcker får flest recensioner. Det handlar mycket om marknadsföring och inarbetade kanaler.
- Jag har börjat få en känsla av att lyrik håller på att bli en regional genre. Bengt Bergs förlag Heidrun publicerar till exempel många värmländska författare, Förlaget Tre Böcker har författare från Göteborgstrakten. Poeterna är kända där och kan sälja bra. Där.
Åren 1976-1995, som Åsa Warnqvist har undersökt, gavs 3 848 nya svenska diktsamlingar ut i Sverige. Sedan dess har poetry slam, tävlingar i estradpoesi och poesi på internet, med poesisajter och e-böcker, blivit stora och aktiva kanaler.
Hur har det påverkat utgivningen av pappersböcker?
- Det ligger utanför min undersökningsperiod, men det verkar inte som om till exempel egenutgivningen av diktsamlingar har påverkats negativt, säger Åsa Warnqvist.
När vi lämnar vårt kafé har det slutat regna. Åsa Warnqvist måste skynda till undervisning på Uppsala universitet. Någon ledighet efter disputationen har hon inte haft.
- Jag började jobba på Universitetet direkt på måndagen så det är full rulle med D-uppsatshandledning och undervisning på två kurser. Men inte om Poesifloden utan en kurs i barnlitteratur, en översiktskurs på engelska för utbytesstudenter om svensk litteratur.
Så jobbar vi med nyheter