"Inga konstnärsgester får spelrum"

Många spår på Rasmus Kellermans nya skiva är för anonyma och referenstunga enligt Jonas Kihlander. Bäst är låtarna Woodlands och hittiga Hush now, skriver han.

Foto:

Kultur och Nöje2010-05-26 09:00

SINGER-SONGWRITER. Rasmus (Tiger Lou) Kellerman hamnade i en musikalisk återvändsgränd och 30-årskrisen tornade upp sig. Lösningen: skala bort nästan allt utom den akustiska gitarren och de egna barndomsminnena av ett stort hus vid kusten, en öm moders famn att slumra i och stora skuggiga träd där man kan sitta och fundera över livet och framtiden.

En bit in i albumet växer en mognare, något gråare ton fram mellan lövverket. Men det är inga stora svarta konstnärsgester som får spelrum. Ganska skönt egentligen, men ibland blir det överdos med mysiga banaliteter och inte alltför upprivande deppigheter. Många spår är också lite anonyma, alternativt väldigt referenstunga – tänk Red House Painters och Have you forgotten samt lite Kjellvander och valfri svensksjungande poptrubadur. Bäst är den krängande Woodlands och härligt hittiga Hush now, spår som "dessvärre" känns mest Tiger Lou.

Rasmus Kellerman

The 24th

(Startracks/Bonnier Amigo)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!