Inga enkla svar om misshandel

"Han är inte sådan annars", "han är snäll när han är nykter", "män är djur som tar till våld när de inte kan kontrollera kvinnan", "kvinnor förblindas av kärleken", "jag provocerade honom", osv...
Åke Sandgren gräver fram våra fördomar och visar deras fula trynen i dagsljuset. De blinkar lite yrvaket men antar sedan olika former av den sanning som passar bäst just där och nu. I hans nya film Den man älskar är inget svart eller vitt. I stället konfronteras vi naket mot oss själva och får tänka några varv extra. Är det verkligen så här?

Ja, om vi tar statistiken. Varje år anmäler tusentals kvinnor att de blivit misshandlade av den person som de lever med. Igen. Mörkertalet är förstås mångdubbel större. Skammen vilar tungt över det hela, att bli slagen av den man ska förvänta sig allra störst hjälp av i livet i vuxen ålder.
"Kvinnor får skylla sig själva som stannar kvar." Det är en annan utsaga som ständigt hoppar upp i debatten (precis som om det vore något att debattera, våld är våld och ska självfallet lagföras). Vad ska man då säga om Lena (Sofia Lederup)? Det har gått lång tid sedan hon misshandlades svårt (inte första gången) av Hannes (Jonas Karlsson). Denne har suttit av sitt straff och går nu i terapi.

Under tiden har Lena träffat Alf (Rolf Lassgård), en stor och snäll nallebjörn till fiskhandlare. Hon planerar just en överraskningsfest till hans 50-årsdag då hon ser en skymt av Hannes på en parkbänk. Denne har förbud på att närma sig men han skriver ett brev som får Lenas värld att rämna: är hon fortfarande kär i honom och kan hon lita på att han förändrats som han säger? Ska hon verkligen lämna Alf? Är kärleken så övergripande stor och förlåtande?

Många frågetecken. Åke Sandgren ger oss inga enkla svar. I stället visar han upp det komplicerade i människans natur utan att egentligen döma någon. Ja, fast det råder förstås inga tvivel om att han fördömer Hannes våldsamma beteende. Men annars. Den komplicerade situationen drar fram sidor hos alla som borde ha fått stanna i grytet.
Filmen inleds med att Alf letar efter Lenas aska i en minneslund så slutet är klart från start. Frågan är bara hur hon hamnar där. Det är en miss i filmen som lägger sordin över berättelsen. Det hade varit bättre om det varit öppet till slutet.

Annars är det en gripande och skickligt hanterad berättelse med skådespelare som gör sina roller med lika delar självklarhet och inlevelse. Scenerna från Hannes terapigrupp där de dömda männen berättar för varandra vad de gjort är starka. Likaså den förtvivlan som alla de inblandade känner över situationen.
Fast riktigt säker på vad han vill berätta egentligen blir jag inte. Kanske bara att Kärleken är stor och att människor kan förändras.

Inga enkla svar om misshandel

Åke Sandgren gräver fram våra fördomar i nya filmen Den man älskar. Filmen om en kvinna som kommit ur ett misshandelsförhållande får en att tänka "är det verkligen såhär?". Filmen ger inga enkla svar utan visar det komplicerade i människans natur, skriver Björn G Stenberg.