Indierock in i dimman

Indierockarna Oneida från Brooklyn är mycket måna om att låta så retro-slackeraktigt bökiga som möjligt, men går man i närkamp med Secret wars känner man verkligen hur trångt 70-talsjeansen sitter. Det här är lika genomarbetat som det försöker låta oplanerat. Eller som Winston Churchill sade: "Ett spontant tal tar tre veckor att förbereda."Samtidigt som mycket av materialet på Secret wars känns riktigt inrökt är det ofta oerhört livligt och medryckande. Helknäppa orgelhookar blandas med primitiv, bluesig rock och låtar som landar någonstans mellan gammal hederlig krautrock och Primal Screams sentida försök till uppdateringar av genren. Men de två avslutande spåren är alldeles för entonigt dimmiga. I synnerhet Changes in the city, en 14-minuterslåt som känns som en evighetslång svamputflykt. Låt vara att dess malande kryper in under huden, men inte som någon suggestiv smekning, snarare som ett svårt kliande myggbett.