Duon består av Östhammarsfödda nyckelharpisten Cecilia Österholm och altsaxofonisten Maria Arnqvist som denna kväll gästades av Simon Svärd på elgitarr och Martin Sörbom slagverk. Gruppen har under de senaste åren nått stora framgångar med sina experimentella och ibland avantgardistiska tolkningar av svensk och internationell folkmusik.
Duon inledde med svenskt, Nästa Bandhagen, en egen komposition med tydliga folkmusikinfluenser som följdes av en fransk begravningsvisa som stod i bjärt kontrast med mot den föregående där Maria Arnqvist brölande sax fick dominera. Inte särskilt njutningsbart, men häftigt och effektivt. Nu hade även Martin Sörborn kommit in med sina suggestiva trummor.
Simon Svärd anslöt sedan med sin elgitarr och tillsammans framförde de två lugna och snygga stycken, Passageraren och en Sorgevisa. I Jakten, ett beställningsverk till Siri Karlssons skivbolags jubileum fick vi prov på den ordlösa stämsång som duon ofta lade till.
Järvsövalsen var ett snyggt hyllningsstycke till den enligt Cecilia Österholm vackraste platsen på jorden. Avdelningen avslutades med Sierra Nevada, snabbt och effektivt med handklapp från publiken som fick hjälpa till med att illustrera Andalusiens vilda hästar.
Efter paus framförde Cecilia en visa av hennes förebild Eric Sahlström och många i den till synes kunniga publiken nickade igenkännande till nyckelharpsikonens toner. Mycket snyggt spelat av henne. Härpå följde två stycken med lite annorlunda klanger. Först ett stycke med tydliga jazzinfluenser, mycket snyggt och därpå en låt från Mali, häftiga rytmer och spännande klanger, där vi fick, såvitt jag tolkar det hela, prov på hur det kan låta i en Malisk gatukorsning med alla dess ljud och dofter. Det var imponerande att höra hur Maria Arnqvist mot slutet av stycket, mitt i allt larm, tog tag i melodin och återförde den.
Konserten avslutade med några lugna och vemodiga visor i moll; Storskogen och Sov min Kära, innan Sierra Nevada fick bli extranummer.
Det var en imponerande konsert vi bjöds på av två mycket skickliga och samspelta musiker. Deras avspända sätt att förhålla sig till musiken och åhörarna bidrog till det lyckade resultatet. Publiken uppskattade konserten och det var ingen som lämnade förställningen, vilket tydligen har skett. Tvärtom gav konserten mersmak och de som var där kommer säkert igen.