Imorgon öppnar sommarsalongen på Ekeby Quarn

Imorgon invigs sommarsalongen på Ekeby Qvarn Art Space utanför Uppsala. 14 konstnärer möts i en tät och varierad utställning. Kuratorn Luciano Escanilla har inte strävat efter ett speciellt tema, utom möjligen kontrasten.

Kultur och Nöje2005-07-15 00:00
Det är ovanligt tätt på väggarna i Ekeby Qvarn Art Space. Precis som det ska vara i en klassisk salongsutställning. Och för den som ofta besökt konsthallen kan de representerade teknikerna verka förvånande traditionella.
-Jag ville ha det tvådimensionella som hänger på väggarna. Inga installationer, inga videos, och personligen så älskar jag måleriet och de klassiska teknikerna, säger Luciano Escanilla som har planerat utställningen efter det enkla konceptet att presentera en fungerande helhet av konstnärer och verk han gillar.

Tidigare var tanken att konsthallen skulle stå tom över sommaren. Men suget efter att pussla ihop en salong blev allt starkare, och dessutom var det många trogna besökare som undrade vad som stod på programmet.
-Folk ringer och mejlar, det finns ett tryck hela tiden. Det här är mitt svar. Och jag ville presentera ett alternativ till värmen, men det tog lite tid att välja, det är därför vi öppnar så sent.
Trots att det inte finns någon uppenbar tematisk enhet i utställningen, ingen röd tråd, så spretar det inte på ett sätt som stör. Snarare finns det ett genomgående drag av kontrastverkan som binder samman helheten.
I Stallet hänger lite större verk. En uppenbar kontrast står mellan den omskrivna graffitimålaren Martin Burgos kraftfulla och lite aggressiva bilder och Uppsalakonstnären Maya Rygaards abstrakta akvareller som är lätta och ömtåliga. Skillnaden i anslag är fängslande.
-Jag hoppas att människor som kommer hit får en både mättande och lättande upplevelse, det behöver inte alltid vara så allvarligt, säger Luciano Escanilla.
Det andra utställningsutrymmet, den gamla kvarnen, upptas av verk i det mindre formatet. Ett par svartvita teckningar av Johanna Byström drar genast till sig uppmärksamheten. Luciano Escanilla berättar att han i allt högre grad fascineras av just teckning.

-Teckningar är så obundna av tiden. De är flytande som vatten, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Människan har ju tecknat i alla tider.
Några av konstnärerna i kvarnen tangerar den annars frånvarande installationsformen. På en vägg hänger några avlånga glasskivor med stillbilder av Anders Rönnlund, som annars jobbar mest med video. Bilderna är uppdelade på två serier, den ena föreställande ett dansande par och den andra närbilder av mat.
-Det är hans mamma och pappa, det är deras sista dans, sedan dog pappan. Och matbilderna är frosseriet, kommersen, den äckliga kontrasten.
Mitt i rummet hänger också ett par serier miniatyrbilder som föreställer två kända Uppsalavyer. Bilderna är likartade men skiljer sig ändå från varandra, det repetitiva visar det varierade. Luciano Escanilla har själv målat dem.
-Jag valde mig själv. Nej, jag brukar aldrig ställa ut mig själv, men de här bilderna bara kom och sedan tänkte jag: Äsch, varför ska inte jag vara med, säger Luciano Escanilla och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!