Idrott i dammiga arkiv

Riksarkivet brukar årligen utge en vacker volym om sin verksamhet under det gångna året. Men större delen av boken innehåller alltid specialuppsatser över ett särskilt tema. Årets utgåva kallas Hyllade kroppar och handlar välfunnet om Idrotten i arkiven.

Jan Lindroth, professor emeritus i idrottshistoria i Stockholm, men med utbildning vid Uppsala universitet bakom sig, skriver kunnigt och roande om OS i Stockholm 1912, som han kallar ”det svenska idrottslivets största enskilda händelse alla kategorier”.

Pierre de Coubertin, som lanserade tanken om de moderna olympiska spelen, vem var han egentligen? Hur gick hans idéer ihop med den på 1900-talet framväxande nationalismen? Den frågan ägnar Sten Dahlstedt, professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet, en inträngande studie.

När andra världskriget utbröt i september 1939 frågade sig många idrottsmän och -kvinnor hur det nu skulle bli med deras verksamhet. Efter en tid kunde en optimist i alla fall konstatera: ”Livet går åter sin gilla gång – i varje fall sportlivet.” Om detta berättar Bode Janzon, tidigare landsarkivarie i Uppsala.

Den som till äventyrs menar att de ”dammiga” arkiven och den ”friska” idrotten inte hör ihop har all anledning att tänka om. I gömmorna finns mycket av värde också för dagens idrottande svenska kvinnor och män.