Idésprutande garagepop

Med sin envist spretiga, ojämna och stundtals rätt oförutsägbara garagepop måste svenska Caesars vara marknadsförarnas mardröm. Bandets skivor brukar klocka in ett knippe genuina poppärlor blandat med diverse skramliga stickspår. Det hör liksom till charmen.

När jag första gången lyssnar igenom dubbel-cd:n Strawberry weed tycker jag mig mest höra stickspår. Produktionen är ännu mer rudimentär än tidigare, arrangemangen har i större utsträckning skalats av till den gitarrtrio som Caesars är i grunden. Men lugn, bara lugn. Konvolutets vulgocollage ger en fingervisning om Strawberry weed som en samling idésprutande garagepop som växer efterhand.

Det är den kaleidoskopiska helheten som övertygar, blandningen av stämningar och stilar, snarare än enstaka popstänkare. Alltifrån skissartade pianospår till rufflig r&b-pop med 60-talskänsla, som New breed och Crystal. Caesars överraskar lyssnaren med denna ostyriga mix av emo-pop där den förhöjda känslan alltid går före ytan, framförandet.

Idésprutande garagepop

Enligt Ulf Gustavsson är det den kaleidoskopiska helheten som övertygar på Ceasars album Strawberry weed.