Hon inspireras av ting som barndomens minnen och världen runt om henne. I veckan utkommer poeten och fristadsförfattaren Sedigheh Vasmaghi med sin nya poesibok Smälta smärtor.
– Poesin är något som alltid lever kvar hos människor. Kanske kommer man i framtiden att gå tillbaka till dagens poesi för att kunna förstå tidigare samhällshändelser, menar poeten Sedigheh Vasmaghi.
Hon verkar sedan 2012 som fristadsförfattare i Uppsala, är doktor i islamsk teologi och rättsvetenskap och har tidigare undervisat på universitetet i Teheran där hon också är född och uppväxt. 2011 var Sedigheh Vasmaghi dock tvungen att lämna Iran, då hon utsattes för repressalier på grund av sin kritik mot regeringens tolkning av islamsk lag. Hon stannade ett år i Tyskland där hon var gästprofessor på Georg-Augustuniversitetet i Göttingen, och förra året kom hon till Sverige och Uppsala. Hon har börjat lära sig lite svenska men arbetsspråket är och förblir persiska.
Sedigheh Vasmagi tycker sig ha varit alltför kort tid i Sverige för att kunna dra några större jämförelser mellan de olika ländernas poesitraditioner. Men hon betonar poesins starka roll i det iranska samhället, där människor i allmänhet ofta är väl bekanta med de största poetiska verken och klassiska poeter som Omar Khayyam och Hafez. I Iran får skolbarnen lära sig poesi från ung ålder, och politiska ledare citerar ofta olika poem för att understryka sina åsikter. Som 13-åring började Sedigheh Vasmaghi själv skriva poesi. Innan det målade hon mycket, men målandet fick stryka på foten för det skrivna ordet. I Iran, där hon har hunnit ge ut sex poesisamlingar, är Sedigheh Vasmaghi en välkänd poet.
– Med poesin kan jag i en enda mening uttrycka vad som annars skulle ha krävt en hel artikel. I poesin finns ett så starkt språk att uttrycka sig själv med, till skillnad från i annan skriven text, betonar hon.
Utöver sin poesi håller Sedigheh Vasmaghi även på med den andra delen av ett akademiskt verk om islamska sharialagar. Den skrivprocessen är dock av en helt annan karaktär, med mycket förberedelser och ett stort researcharbete innan själva skrivprocessen kan börja. När det gäller poesin kommer den i stället ögonblickligen till henne, som i korta impulser. I Smälta smärtor kommer bland annat minnen från barndomen tillbaka i dikten Svalorna som inte återvänder där hon beskriver längtan efter barndomens trädgård och dess dofter, i ett metaforrikt språk där solen ”kammar sina hårstrån med trädets höga grenar”.
– Barndomen är en så vacker tid av våra liv. Vi har inga problem, inga svårigheter. Alla enkla ting är vackra för barnet, och tankarna transparenta. Men samtidigt kan alla delar av livet vara vackra. På olika sätt bara, understryker Sedigheh Vasmaghi.
Nu väntar arbetet med det akademiska verket. Men i huvudet finns även planerna på en bok om tiden i exil, och alla de intryck och tankar den fört med sig. Förmodligen även den i poetisk form.