Det är den varmaste dagen hittills den här sommaren och solen bränner genom de få stackmolnen på himlen. En tapper trupp har samlats framför Domkyrkan för att trotsa svetten och gå en vandring i Pelle Svanslös tasspår. Guiden Johanna Ingvarsson håller upp en bild på Lucie Lundbergs klassiska teckningar av Pelle Svanslös och Maja Gräddnos.
– Vet ni vem det här är? frågar guiden Johanna Ingvarsson.
– JA! Pelle! skriker barnen i kör.
Det är i dag 75 år sedan Gösta Knutssons första bok om den svanslöse katten Pelle, "Pelle Svanslös på Äventyr", kom ut. Åren som passerat till trots tycks barnen på dagens rundtur lika bekanta med Pelle som vore den skriven i går.
Vi rör oss mot turens första mål som är Universitetshuset. Själva platsen där berättelsen om Pelle Svanslös tog sin början.
– Gösta Knutsson var en aktiv student här i staden och sände radio från källaren i Universitetshuset. Det var här, i barnprogrammet "Katten Svanslös", som han lade grunden för den populära historien, berättar Johanna Ingvarsson.
Det blev något av en sport i staden att försöka lista ut vilka av universitetets personer som låg till förebild för katterna i berättelsen. Till exempel tror man att Olof Rydbeck, som sedemera blev chef för Sveriges Radio och FN-ambassadör, inspirerade Gösta Knutsson till den ena halvan av den klantiga duon Bill och Bull.
– Inspirationen till Pelle fick Gösta Knutsson då han som liten på sitt landställe i Småland köpte en katt utan svans för en krona, säger Johanna Ingvarsson innan vi går runt knuten på huset.
Där bakom ligger Kyrkogårdsgatan där sagans Pelle flyttade in hon barnen Olle och Birgitta. Och lite längre ned mot Domkyrkan återfinns brevlådan där Elake Måns knuffade ned Pelles barn lilla Maj. Barnen tittar storögt på guiden och står alldeles tysta, förtrollade av den småläskiga tonen. En liten pojke backar bakåt och tar sin mamma i handen. Fast det blir aldrig läskigt på riktigt och rundturen är både barnvänlig och verkar påminna en och annan vuxen om sina läsupplevelser.
Vi stannar till vid "katternas festlokal" bakom en irländsk pub intill. Där får barnen kika in i stengrunden efter katter som stannat på festen något för länge. Sedan går vi försiktigt över gatan vid Pelles egen herrgårmanskylt och knackar på den ventil på Åsgränd bakom vilken Pelle och Maja Gräddnos har flyttat in och skaffat kattungar.
Precis bredvid denna finns några källarfönster där två dockskåp har byggts upp. De är gjorda efter några teckningar som Uppsalabarn har ritat över hur de tänkt sig att Pelles hem ser ut. Barnen trängs hukande kring fönstren och samma lilla pojke som blev skrämd vid brevlådan vänder sig nu till sin mamma och säger: – Kan man inte komma in?
Det tycks svårt så vi fortsätter istället vandringen smygandes förbi staketet där den argsinta hunden Berntsson bor (eller Petterson som den döptes om till i julkalendern som sändes 1997 i SVT) mot den sista anhalten vid Carolinabiblioteket. Barnen får diplom och springer sedan iväg mot den nyöppnade lekplatsen i Engelska Parken.
Men först betonas än en gång det som är själva kärnan i Pelle Svanslös-böckerna: man ska vara snäll mot de människor och katter man möter, oavsett om de har svans eller ej. Mia Ulin, verksamhetschef på UPPsala Experience som anordnat vandringen, menar att Pelle Svanslös är en bra symbol för Uppsala.
– Budskapet blir allt viktigare i dessa tider av främlingsfientlighet. Gösta Knutsson själv sa redan för många årtionden sedan att "om nosen är vit eller skär spelar ingen roll". Det är ett tydligt ställningstagande.