Mavis Staples
One true vine (2013)
(Anti)
När kylan sätter in på allvar kan det behövas en djup soulröst som lägger sig som en tröstande filt över axlarna. Just nu är det Mavis Staples majestätiska stämma som åstadkommer det åt mig. På hennes andra samarbetsskiva med Jeff Tweedy är gospeln många gånger precis så suggestiv och nedtonad att den motar bort höstrusket perfekt.
Jason Isbell
Southeastern (2013)
(Southeastern)
Knappt en enda journalist har skrivit om Jason Isbell utan att nämna Ryan Adams, men vad ska man göra när de nu är kompisar både på riktigt och musikmässigt. På Isbells kanske finaste soloskiva sedan han lämnade Drive-by truckers är smärtan i americana-rösten ständigt närvarande och när den värker som mest bleknar allt annat bort i novemberdimman.
Steve Mason
Monkey minds in the devil’s time (2013)
(Domino)
Förre The Beta Band-sångaren fortsätter att göra fantastiska skivor under eget namn. Med riktigt bra poplåtar i grunden bygger han sedan på med folkvibbar, dubtakter, elektronikablipp och luftig produktion. Resultatet blir oemotståndiga rytmer som vaggar i takt med regnet och sprider solsken inuti mitt huvud.