I huv'et på en gammal dirigent

Fantasin rusar i väg. Men när Robert Sund öppnar dörren till våningen på Östra Ågatan i Uppsala, har såväl han som jag naturlig storlek och resan in i det sundska musiklivet får bli huvudsakligen verbal. Fast han sätter sig en kort stund vid flygeln och spelar några takter ur ett verk-under-arbete:
- Det är ett beställningsverk till en kyrkokonsert med en tysk manskör i Frankfurt. Jag har hittat en text i Predikaren som jag arbetar med, säger han och leker fram några takter i näst intill valstakt.
Och det får mig raskt att associera till just Resan till Nineve, där Uppsalaprofessorn Christer Åsberg skrev texten och tonsättaren Sund tonsatte densamma och skapade ett verk där såväl sjömansvals som mer sakrala tongångar ingår.
Man får intrycket att tonsättaren hade roligt vid notpapperen den gången. Är "Nineve" hans egen favoritkompositionen?
- Ja, den var himla kul att skriva! Och det blev bra med blåset, säger han och för ett ögonblick klingar minnet av Brass Brothers insats i Uppsala domkyrka i både intervjuarens och intervjuobjektets huvuden.
- Mässan jag skrev till Musikklassernas jubileum i Uppsala förra året känner jag mig också nöjd med.

Musiken kom tidigt in i Sandvikenpojken Robert Sunds liv. En vanlig industriarbetarfamilj med pappa, som var järnverksarbetare och mamma som bar hemmafru, säger han om sin bakgrund.
Men järnverksarbetaren var också musiker på sin lediga tid, hade egen mandolinorkester och spelade tuba i blåsorkester. Hmmeafrun kunde spela lite gitarr och sjöng i husmorsföreningens sångkör.
Gossen Robert fick piano redan som sexåring. Och inte tog det många år innan lillebror Håkan också lärde sig spela.
- Vi blev små barnartister som for runt och musicerade redan när jag var åtta-nio år och brorsan inte hade börjat skolan. Vi spelade piano och dragspel, sjöng och berättade historier. Vi höll på i många år, säger Robert Sund och visar bild på två knappt tonåriga gossar som spelar fyrhändigt på ett piano.
När Robert var 14 år spelade han piano i en dansorkester med fyra blåsare.
- Jag skrev alla våra arrangemang. Det var en bra skola för mig. Jag skrev något och fick genast höra hur det lät.
När han var 18 bytte han till "ett bättre band" och började skriva mer avancerade arrangemang i amerikansk västkuststil. Själv spelade han nu trombon, några år tidigare hade han också lirat trumpet.
Med kännedom om hans vuxenkarriär som dirigent först för Allmänna Sången och sedan för OD, kan man tro att han klev direkt in i Musikhögskolan efter gymnasiet, men icke.
- Jag kom till Uppsala och trodde att jag skulle bli lärare.
Engelska, sociologi, psykologi och musikvetenskap läste han och blev både fil kand och fil mag 1968. Jobb fick han också, som forskningspsykolog i Stockholm.
- Jag arbetade med de psykologiska aspekterna kring tekniska hjälpmedel för handikappade barn.

Under studieåren i Uppsala hade han börjat sjunga i kör. 1964 sökte han både till Allmänna Sången och OD och kommed i Allmänna Sången. Året därefter tog han plats bland OD:s andrebasar. 1968 blev han OD:s vice dirigent under Eric Ericson.
När denne blev sjuk 1969, fick vice dirigenten träda in och basa för vårkonsert, sommarturné och insatser under Musik vid Siljan.
Året efter valdes Robert Sund till Allmänna Sångens dirigent och insåg att han befann sig vid ett vägskäl.
- Jag förstod att jag måste lära mig mer om musik.
Han sökte till Musikhögskolans musiklärarlinje och kom in. Åren 1971-75 var han student där, kom i kontakt med svindlande vacker körsång när han sjöng i Musikhögskolans kammarkör och Eric Ericsons dito.
Ericson ledde bägge körerna. Skillnaden mellan dem var att skolkören bytte sångare varje år, i takt med att studenterna tog sina examina, medan den ericsonska kammarkören bestod av något äldre sångare som fortsatte sjunga där år efter år.
- Med den körsången öppnade sig en helt ny värld för mig, säger Robert Sund.
I den världen har han levat och verkat sedan dess. Efter sin examen som musikdirektör fick han halvtidsanställning som lärare (sic!) vid Celsiusskolan och körsångskonsulent för Uppsalas skolor. Det har han varit i alla år sedan dess. Dessutom har både OD och Allmänna Sången varit viktiga delar i hans musikaliska liv, men inte de enda. Med åren har verksamhetsfältet Uppsala utökats till att omfatta stora delar av världen. Robert Sund är sedan länge ofta gästdirigent för universitetskörer, föreläsare vid universitet och i andra körsammanhang och domare vid körtävlingar i de flesta världsdelar.
Det tänker han fortsätta med.

Men åren går och han är numera egentligen pensionär. Formellt slutar han som dirigent för OD 1 september i år. Fast genast fortsätter han som gästdirigent under körens oktoberturné i Nordamerika och Kanada.
Hans kalender är ungefär så fulltecknad som den brukar vara:
- Gosskörsträff i Rättvik, körtävling och festival i Venezuela, körolympiad i Österrike, körsymposium i Danmark, ungdomskör i Tyskland, läser han - och då handlar det bara om den kommande sommaren.
Det händer att han håller sig borta från Uppsala månader i taget. Till exempel i slutet av 1970-talet, när han for österut för att få inspiration från Bulgarien, Rumänien, Ungern, Tjeckoslovakien och Polen.
- Jag hörde fantastiska damkörer som sjöng stora tonsättares verk, besökte musikhögskolor, träffade kompositörer och fick med mig massor av repertoar hem, berättar han.
Väl hemma tyckte han att det var lite klent på ungdoms-och damkörsfronten. 1978 skapade han den blandade ungdomskören Musikskolans kammarkör som han ledde fram till och med 2007. 1986 grundade han La Cappella. 90-talet damer svarade på uppropsannonsen. Körledare Sund plockade ut 24 av dem.
- De var sångare av en otrolig kvalitet!
Han ledde kören fram till 1991, när han helt tog över OD efter Eric Ericson och insåg att dygnet trots allt hade ett begränsat antal timmar.
Musik, säger han bestämt, kan man inte leva utan. Musiken finns med människan överallt i världen, i alla tider.
- Vi berörs alla starkt av musiken. Man ska sjunga med barnen när de är små. Det påverkar deras utveckling positivt.
Att arbeta med kör, är att spela på ett stort, komplicerat instrument:
- Det är oerhört fascinerande. men det tar tid och kraft. När det gäller manskör är valet av repertoar svårt, eftersom det inte finns så mycket musik skriven för manskör.
Därför skriver han en del själv och arrangerar befintlig musik, bland annat så att den ska passa just manskör.
- 1808, säger han plötsligt. Då sjöng en manskvartett i Uppsala för en hemvändande fältmarskalk. Det året var starten för svensk manskör. Impulsen kom troligen från Tyskland.
Nu lämnar Robert Sund över OD till Cecilia Rydinger Alin (formellt väljs hon i maj). Men sin egen taktpinne behåller han greppet om för att fortsätta svinga den framför all världens välljudande körer.