I gränslandet mellan jazz och latin

JAZZ Unga Esperanza Spalding har dykt upp som ett utropstecken på den internationella jazzhimlen. Nyligen gjorde hon succé på David Lettermans show, och i sommar spelar hon på Stockholm jazzfestival.
Hennes musik landar i gränslandet mellan jazz och latin, med arv från en artist som Flora Purim. Men Spalding följer sina egna vägar. Hon sjunger sina ganska trixiga melodier med sensuell espri, ljus luftighet och sinne för detaljer som lyfter helheten, t ex snyggt inlagda sångstämmor med sig själv, eller unison scatsång med något instrument.
Hennes basspel är distinkt och sanslöst rytmiskt, utan att briljera och stundtals med ganska få toner. Utmärkt stöd har hon av sin intima jazzgrupp, med lössläppt pianospel i den högre skolan från Leo Genovese.
Sammantaget är detta latinjazz som sjuder av kollektiv energi och av Spaldings starka profil både som utövande artist och låtskrivare. Man blir nyfiken på att uppleva henne live.

I gränslandet mellan jazz och latin

På cd:n Esperanza presenteras Esperanza Spalding i helfigur, en multitalang i rollerna som färgstark sångerska, rytmiskt pulserande kontrabasist och låtskrivare med både djärvt och lekfullt meloditänkande, skriver Ulf Gustavsson.