I finalen står du på scenen
Pjäsernas pjäs, Hamlet, kunde nyss ses som stand upp på Reginateatern i Uppsala och i vår kommer en ny uppsättning på Dramaten, skriver Gunnar Carlsson.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Vem där?
Ingången: natt och rädsla, osäkerhet om vem du skymtar i mörkret.
Det handlar förstås om Shakespeares Hamlet, dramat som med en blanknött fras brukar kallas pjäsernas pjäs.
Härom året spelades den på Uppsala Stadsteater, här om kvällen kunde du se den som stand up på Reginateatern och i vår kommer Staffan Valdemar Holm med en ny uppsättning på Dramaten, dessutom en nyöversättning.
Jag minns ganska väl Ingmar Bergmans version med Peter Stormare i huvudrollen. När Bergman skulle skildra en själs utvecklingshistoria blev det en tidsresa. Nog var det lite störande med svenskt hemvärn och amerikanska kommandotrupper kutande över Dramatens stora scen.
Nyligen såg jag Lars Noréns turnerande uppsättning från Romateatern i somras. Hårt stiliserad, nästan japansk i sin dekor, med få skådespelare som gjorde flera roller, ibland utan att byta kläder, distanserande med inlagt mellanprat och t ex att vara-monologen som kör samt låtsasfäktning.
Här mötte familjedramat men också en läsart där kvinnorna föll offer mellan männens klingor i maktkampen.
Förnuftet, det logiska och rationella är konstens fiende, vet vi sedan länge. Det är därför inte konstigt att Hamlet ständigt fångar oss och ropar på nya tolkningar. Pjäsen är en gåta, full av motsättningar och oklarhet om vem som egentligen vet vad, så att vi ständigt famlar i mörker.
Hamlet är en intellektuell som går fram över lik, en student och lysande poet, en skådespelare, en självmördare som tvekar, en svekfull älskare, en sanningssökare som ljuger friskt. Han är ynglingen som inte vill bli vuxen, som fylls av avsmak inför vuxenvärldens lögner, han är en detektiv som är satt att lösa stora mordgåtan, han är hämnaren som faller på eget grepp, han är därtill Orestes som skall hämnas fadersmordet och döda sin styvfar och mor, han är prinsen som kämpar om den kungakrona han berövats när modern hastigt gifter om sig... Han är en revolutionär som skall röja upp i den ruttna staten. Eller en rättshaverist? Ve o fasa!
Men allt som sker i pjäsen fångas med Hamlets blick. Alla hans demaskeringar har du svalt. Nu står du vid hans sida på scenen, blodbestänkt. Alla är döda. Vad har ni gjort?