I samband med att Teater Spektaklet 40-årsjubilerade 2018 och att hemvistet, Den lilla teatern, 30-årsjubilerar 2019 så går dockspelsduon i pension.
– Klart det är vemodigt att sluta spela. Men turnélivet och det fysiska arbetet på scenen har satt sina spår i våra kroppar, säger Margaretha Löfblad under en paus i det kombinerade kontoret och ateljén på Den lilla teatern.
Generationer av Uppsalabarn har mött gruppens skapelser, som marionettdockan Anna, handdocksmössen Harry och Morris, commedia dell’arte-dockorna i musikpantomimen ”Pulcinella” och den lilla nyfikna valpen Pompe för att nämna några från de dockteaterproduktioner som de har gjort.
”Guldlock och de tre björnarna” har de haft på repertoaren i mer än två årtionden och de flesta av deras föreställningar har blivit liknande långkörare.
Per och Margaretha Löfblad var en gång två teaterintresserade Uppsalastudenter som åkte till Tyskland för att bli lärlingar på en dockteater. De blev kära i varandra, drog i gång Teater Spektaklet 1978 och bildade familj.
Som alla i en fri teatergrupp har de fått sköta precis allt som tillhör en teaterproduktion, från pjäsidé och dess gestaltning till turnéläggning. När parets barn var små löste de livspusslet genom att sätta upp enmansföreställningar.
De spelade i Rektorsvillan, på dåvarande barnbiblioteket i Gamla Gillet och i Skrapan, förutom att de turnerade landet runt med sina föreställningar. Tillsammans med en annan Uppsalagrupp, Panikteatern, tog de över Den lilla teatern på St Persgatan 1979 då Dockteater Totem lades ner. Äntligen en egen hemmascen att landa på mellan turnéerna!
– Det roligaste har varit att skapa föreställningarna, från idé till utformande, och så förstås den kreativa stund som är tillsammans med barnen i publiken. Stunder av fullkomlighet är när dockorna nästan börjar spela av sig själva och barnen sitter på helspänn av förväntan! säger Margaretha Löfblad.
För henne har ”Ordning i rabatten! sa Linné” en särskild plats i hjärtat. Både att arbeta fram den och sedan hur de fick spela den inte bara på svenska scener utan också på svenska ambassaden i Washington och i New York under Linnéåret 2007.
Per Löfblad tycker att det roligaste har varit att hitta musiken till uppsättningarna.
– Var och en av föreställningarna har en grundton i tilltalet. Våra 21 föreställningar har vi spelat ungefär 6 500 gånger. Jag har räknat ut att längden på våra turnéer i Sverige utgör 16 varv runt jorden, säger han.
Barnen i foajén från Karlavagnens förskola har laddat inför detta första besök på en teater. De har fått höra sagan och pratat om den.
– Vi berättar i förväg för dem vad som ska hända, att det blir mörkt i salongen och så, säger Lisa Björlingson som arbetar på förskolan.
Barnen tar plats i vuxnas knän eller på färgglada trasmattor längst fram i salongen. Margaretha Löfblad inleder fullt synlig på scenen och efter en jazzig musikintroduktion är det dags för björnarna att ta plats i den dockskåpsliknande scenografin. Barnen skrattar när pappa Björn duschar och applåderar spontat när musiken tystnar. De yngsta förstagångsbesökarna följer fascinerat sagan på scenen.
Var Teater Spektaklets alla dockor ska ta vägen när deras spelare nu går i pension är lite oklart. Men sonderingar pågår bland annat hos dockmakare, kompositörer, musiker och andra konstnärer som samarbetat med gruppen.