- Fantastiskt glad och hedrad! Jag befinner mig verkligen i fint sällskap. Och så bidrar ju penningen till att jag kan fortsätta skriva på min kommande bok, säger Maja Hagerman till UNT.
Fint sällskap har hon möjligen befunnit sig i ända sedan debuten 1996 med Spåren av kungens män som belönades med Augustpriset som det årets bästa fackbok. Raskt blev tv-producenten och vetenskapsjournalisten en uppskattad populärvetenskaplig författare.
Hennes bok om varför Sverige blev en spetsnation inom rasforskningen, Det rena landet (2006) har kommit ut i nytryck. Det är en fortsättning på den, såtillvida att hon försöker knyta ihop en del trådar som blev över när hon skrev den, som hon arbetar med just nu.
När hon far land och rike kring och föreläser är det ibland det ämnet hon pratar om.
- Rasforskningsspåret kuggar in i frågor i dag på ett tydligt och självklart sätt, säger hon.
Å andra sidan berättar hon också om arbetet med att följa och tolka fynden från den största arkeologiska utgrävningen i Sverige någonsin: den när den nya E 4:an skulle dras mellan Uppsala och Tierp. Försvunnen värld heter den boken, som också presenterades vid UNT-arrangemanget Bokens dag förra hösten.
Man kan tro att en uppburen författare som Maja Hagerman har ekonomi som går som på räls. Icke så.
- Skrivandet är ett privatekonomiskt äventyr. Det gäller att få stipendier, annars får man ta lån, säger hon.
Och förstås åka runt och föreläsa om böckerna.
- Men jag försöker komma hem varje kväll, om det är möjligt. Jag vill ju vara hemma och skriva.
Då sitter hon i soffhörnan i vardagsrummet med böcker, papper, dator och kaffe på bordet och fötterna uppe, alltid fötterna uppe. En del arbetsmaterial finns i köket.
- Jag har ett kontor, men där är det så tråkigt att vara ...
Familjen får knö in sig, det går lättare nu när barnen är vuxna och i stort sett utflugna.
- Min absoluta favoritplats, när jag skriver, är trädgården. Jag kan mycket väl sitta där med kappa och mössa, bara mina papper inte blåser bort.
Blir det en varm höst, är det kanske där vi hittar henne, i trädgården på Årstafältet i Stockholm, i full fart med den nya boken, som alltså ska handla om rasbiologi, med ämnet vinklat på Hans K S Günther. En tysk, som flyttade till Norge, där han gifte sig; som bodde några år i Uppsala i mitten av 1920-talet och sedan flyttade tillbaka till Tyskland. Där blev han ledande rasbiolog, en av de absolut viktigaste för nazisternas uppfattning om Norden och den nordiska idealmänniskan.
Maja Hagerman är inte forskare i akademisk mening. Hon har i princip en fil kand (fast hon inte brytt sig om att ta ut pappersbeviset på den), med idéhistoria som huvudämne. Men karriären blev inte den akademiska. I stället gick hon journalisthögskolan och blev vetenskapsjournalist, så småningom också tv-producent. Numera författare på heltid.
- Och så har jag haft en massa andra jobb ända sedan högstadiet: hotellstäderska och sjukvårdsbiträde, till exempel.
Forskar i bemärkelsen utforskar, undersöker, kollar faktauppgifter från olika källor, gör hon. Samtidigt med "detektivarbetet" skriver hon och har fantasi och slutledningsförmåga som verktyg när det gäller att göra spännande och bildande berättelser kring de fakta hon finner.
- Där får jag hålla i mig, ha bojor kring fötterna, så att jag inte lyfter. För jag har väldigt lätt att fantisera. Så jag gillar när fakta ger mig motstånd. Att ha fakta som ett skavande sandkorn i musslan och sedan spinna pärlemor omkring.