BO-INGVAR KOLLBERG: I all hast ett kulturpris

Samtliga möjliga namn kan sägas ha varit av det värdiga slaget, som det brukar heta i sådana här sammanhang. Dock finns det skäl att undra en smula vad en belöning med de här förutsättningarna mäter. Efter grovsorteringen fick i sluttampen läsarna lämna sina röster, som viktades mot den ursprungliga juryns. Vad man hade att ta ställning var en skådespelare, en filmare, en författare, en musiker och en bildkonstnär och deras respektive konstnärskap.
Det är lätt att få jämförelsen med äpplen och päron i tankarna. Men också hur marknadsföring och tv-förekomst brukar påverka opinionen att rösta på ett visst sätt. Kanske är det i själva verket den sortens fenomen som blir synliga vid en kraftmätning av det här slaget? Det skulle betyda att den tävling DN utlyst inte lade någonting till vad betydligt starkare krafter i samhället än en kulturredaktion redan uppnått. Och då kan man fråga sig vilket värde detta kulturpris har.

Förutom att det under en månads tid gav uppmärksamhet åt flera företrädare för ett kulturliv som har många förespråkare. Men som alltför ofta trängs undan eller glöms bort, ofta också i DN och varhelst ribban lagts så lågt att det i stället är fritt fram för de yttringar som styrs av den penningstinna underhållningsindustrin att kapa åt sig och ta över utrymmet. I den bemärkelsen var kulturpriset betydelsefullt.

Men givetvis måste man också, om priset inte skall vara en engångsslända, betydligt klarare formulera en avsikt och vad man vill med utmärkelsen. Liksom ännu en gång tänka igenom sättet att utse pristagaren. Augustpriset har under årens lopp gjort en hel del missar när dess grovjury försummat att nominera självklara kandidater. De som i stället uppmärksammas med Siripriset på Bokens dag i Uppsala. Men när det gäller själva Augustpriset som sådant i dess slutfas med tre klasser, har man valt den enda rimliga vägen när man sätter kompetensen först och det är lika delar av kritiker, förlagsanställda och bokhandelsfolk som avgör.

DN:s kulturpris förefaller tillkommet av en slump, mest som en nyck eller ett infall. Man har ett år på sig att tänka ut en bättre strategi till nästa gång. Och då bör även dansen, operan, mimen liksom de många blandformerna mellan olika genrer och dramatikerna, poeterna och tonsättarna kunna komma i fråga. Också de hör i hög grad till företrädarna för den kultur som bär vårt samhälles adelsmärke.

Bo-Ingvar Kollberg: I all hast ett kulturpris

I FRILÄGE. Dagens Nyheter har veckan som gått delat ut sitt första kulturpris. Det gick till klarinettisten Martin Fröst. Han var en av fem kandidater utsedda av en kritikerjury sammanställd av tidningens kulturredaktion. Att Fröst fick utmärkelsen är ingenting att orda om.