– Bilderna kan upplevas som estetiskt vackra först, men de kan upplevas som lite äckliga när man väl förstår sammanhanget, säger Ida Lindgren om sin film.
Hennes tio minuter långa dokumentär "Kroppen är en ensam plats" har under året fått pris på bland annat Tempofestivalen (för dokumentärfilm), på konstfilmfestivalen Videogud och visats på filmfestivalerna i Göteborg och Berlin. Den är också nominerad på Stockholm filmfestival i "En kilometer film", där vinnaren får just detta till sitt nästa projekt. Filmen ska även ingå i ett kortfilmsprogram som ska gå på landets biografer i december.
Den består av experimentella bilder ackompanjerade med upplästa utdrag ur läkarjournaler och dagböcker.
– Jag hade hjälp med manus av en poet, My Roman Fagerlind och vi har använt oss av våra egna erfarenheter av ätstörning, berättar Ida Lindgren.
För hennes del varade det i tio år, men numera är hon frisk och har fått distans till sjukdomen
– Tidigare hade jag bara sett ytliga skildringar av ätstörningar, fokuserade på magra kvinnokroppar. Det jag ville göra var att skildra tillståndet inifrån, hur man kan fastna i tankemönster, berättar hon.
Det var en räcka tillfälligheter som gjorde att hon utbildade sig till dokumentärfilmare. Efter Bolandsskolans estetiska gymnasieprogram med inriktning på dans och teater visste hon inte riktigt vad hon ville bli. Då hon bläddrade i en katalog över folkhögskolekurser som låg i skolans uppehållsrum dök en kurs i radio och dokumentärfilm upp, i Biskop Arnös regi.
– På den kursen höll jag i en filmkamera för första gången någonsin. Men jag hade sysslat med stillbildsfoto tidigare, berättar Ida Lindgren.
Efter folkhögskoleåret gick hon en filmkurs på Akademi Valand, sökte sedan den treåriga dokumentärfilmlinjen på Dramatiska institutet och kom in. "Kroppen är en ensam plats" är hennes fjärde film och den första som hon gjort utanför utbildningen.
– Det är en stor frihet att få förverkliga sina egna filmidéer. Å andra sidan är det ekonomisk osäkert och jag som de flesta andra i branschen tvingas ta brödjobb för försörjningen. Men jag börjar att hitta en balans i detta.
Hon är redan igång med att söka finansiering till sin nästa kortfilm som ska handla om hur barn kan uppleva strikt religiösa miljöer. Den planerar hon att börja filma i sommar.