– Jag tänker ge några exempel från filminspelningar och berätta om hur man kan närma sig problemen. När man filmar kan det handla om snabba beslut. Ska man till exempel vänta tills något som är trasigt har lagats eller ska man gå vidare och filma något annat eller från en annan vinkel istället, säger Ita Zbroniec-Zajt.
Om att finna inspiration, hur man kan förbereda sig som fotograf och om vilken roll slumpen spelar när man spelar in film är bland annat ämnena i den masterclass som hon håller inom ramen för Uppsala internationella kortfilmfestival på fredag . Evenemanget har fått titeln "Shooting under pressure: on-set challengers for cinematography" och det är öppet också för allmänheten.
– Jag kommer att berätta några exempel ur min erfarenhet och så kan vi prata om det vi gjorde var rätt, eller om det finns en bättre lösning. Hoppas att det kan bli diskussioner!
Hon kommer att visa fragment ur några av sina tidigare filmer för att belysa problemen.
Ita Zbroniec-Zajt har arbetat som filmfotograf i både i Sverige och i Polen, där hon också är utbildad vid den nationella filmskolan i Lodz. Just nu håller hon på att filma i Norge i ett filmprojekt som hon inte får prata om än. Isländska "And Breathe Normally" är den senaste filmen på den svenska biorepertoaren som hon varit filmfotograf på.
2016 utsågs Ita Zbroniec-Zajt till mottagare av Bo Widerberg-stipendiet. I motiveringen beskrivs hennes filmfotografiska uttryck som ett ”foto som fångar stämningar, närvaro och har förmågan att i filmens flöde skapa stilsäkra bilder som blir bestående fotokonst.” Ett år senare belönades hon med 2017 års Kurt Linder-stipendium för sitt arbete med både "Yarden" (2016) och "Min faster i Sarajevo" (2016). Hon Guldbaggenominerades för fotot i båda och fick en Guldbagge för "Yarden" 2017.
Du blev den första kvinnliga filmfotografen som fick en Guldbagge. Har du många kvinnliga kollegor här i Sverige?
– Här finns det många kvinnliga filmfotografer, men jag tror att inte många har fått upp ögonen för dem. Jag har alltid haft jobb, fast jag tror att några fler producenter fick reda på att jag finns efter Guldbaggen. Här i Skandinavien blir man alltmer öppen när det gäller att ta med kvinnliga fotografer i filmteamen. Om ett par år hoppas jag att jag inte ens får den här frågan, att det är lika självklart med filmfotografer av båda könen!