Hur ska Europas tv-soffor klara Eurovision-vågen?
KRÖNIKA. "Det ställs krav på Europas tv-tittare den här veckan. Helt orimliga krav", skriver Roger Berglund.
Artisterna Arash och Aysell repeterar på scen i Olympiiski arena i Moskva där det blir Eurovision Song Contest-maraton i veckan.
Foto: Pontus Lundahl/Scanpix
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sammanlagt 42 bidrag ska få sina minuter i rutan. En snitt på tre minuter per låt och det gör över två timmar ren musik. Då har inte en enda presentation, programledare, intro, mellanakt eller ens poängräkning har tagits med.
Visst, nu är det två semifinaler först. 17 låtar ska bort innan helgen. Men det innebär också två timmar, två halvsena vardagkvällar med nästan tjugo låtar varje kväll för att slutligen få fram de 25 finalister till lördag.
Totalt kommer det att betyda sju timmar direktsänd tv den här veckan för att hitta en vinnare. Hur många i Europas tv-soffor har det engagemanget, egentligen?
Att Europa växer har gett tv-bolagen tron att vi vill ha Eurovision varje dag. Så intressant är det går att dränka Europa i sändningar under en hel vecka. Det svenska delfinalkonceptet har stöpts till en Europa-modell, men succén är inte lika given. Det är skillnad på nationella artister en gång i veckan på lördagar under en dryg månad, än okända förmågor från när och fjärran varannan dag en vardag.
Nu ska förstås alla få vara med men då kanske det behövs andra typer av deltävlingar. Norden gör upp om en gemensam plats, alla ryska stater om en och så vidare. Då försvinner en del av tittarunderlaget, säger tv-bolagen.
Men det gör det ändå om vi dränks i Eurovisionsändningar redan innan finalen.