Efter höstens extremt populära podcast ”Serial”, producerat av amerikanska radioprogrammet "The American life", är intresset för ”true crime” större än någonsin. Aftonbladets ”Fallet” har tagit upplägget i princip rakt av: ett mordfall, en dömd person som hävdar sig vara oskyldig och en reporter som gräver där polis och rättsväsende kan ha misslyckats. Här är det kriminalreportern Anders Johansson som nästlar sig igenom fallet med 15-årige Samir som dömdes för mordet på sin styvmamma 1986. Efter drygt ett år av sluten vård tog Samir dock tillbaka sitt erkännande, och menade att det var hans pappa som begått brottet.
"Serial" har beskrivits som banbrytande journalistik, där reportern med slipad dramaturgi låter lyssnaren ta del av det researcharbete som annars stannar i redaktionsrummet. Den har också fått en hel del kritik. Till exempel för att den misstänkliggjorde ett huvudvittne, som därefter blev uppsökt i sitt hem av väl hängivna lyssnare. Hur allt detta påverkade familjen till den mördade flickan får vi aldrig veta. De valde att inte ställa upp i podcasten.
Även om ”Fallet” efter tre avsnitt känns betydligt mindre spekulativt än "Serial", är det fortfarande risktabelt att placera ett verkligt mord i tv-seriens dramaturgiska ram. Jag undrar till exempel hur producenterna ställer sig till att Samirs pappa inte längre lever. Visar det sig att han är skyldig är kanske ingen skada skedd. Men tänk om det som i fallet "Serial" inte presenteras något svar? Då har man svartmålat en person som inte har någon möjlighet att ge sin syn på saken. Men kanske finns en betryggande lösning på detta. Jag fortsätter att lyssna med spänning.