Humorn bästa vapnet mot fanatism

KRÖNIKA. Nyheter med rejäl livslängd av det slag som kanske bara kulturen är mäktig handlade det om vid ett seminarium på bokmässan där Horace Engdahl och förläggarna Eva Bonnier, Peter Luthersson och Dorotea Bromberg diskuterade klassikernas återkomst.

Foto:

Kultur och Nöje2007-09-30 12:18
Varför har klassikerna fått förnyad aktualitet?, frågades det. Och Peter Luthersson från Atlantis förlag menade att det funnits en känsla av "provinsialism i tiden", ungefär som man i äldre tider kunde tala om en geografisk provinsialism. "Att läsa klassiker är ett sätt att umgås i tid", menade Luthersson. Att man på köpet får ett gemensamt referenssystem var alla överens om.
Böcker och läsning som motkraft mot provinsialism och därmed sammanhängande risk för intolerans och fanatism betonades också i ett samtal mellan den israeliske författaren Amos Oz och Sigrid Rausing, förläggare och hedersledamot av Teskedsorden. Som är en tanke med ursprung hos Oz, nu omsatt i verklighet. "Om varje människa häller en tesked vatten på den brinnande fanatismens eld kan vi släcka den".

Själv har författaren i boken Hur man botar en fanatiker skärskådat fenomenet fanatism och funnit att det finns tendenser till sådan hos oss alla. I seminariet pekade han på boken och läsningen som verksamma motkrafter. Den som på allvar vill lära känna och förstå "den andre" bör ägna sig åt läsning. Sina återkommande besök i Sverige till trots menade han sig ha lärt sig mycket mer om Sverige och svenskarna genom att läsa vår litteratur. Sådan kunskap och så humorn är den effektivaste medicinen mot fanatism. "Den som kan skratta åt sig själv blir inte en fanatiker."
Om motstånd på blodigt allvar handlade det så om vid lördagens i särklass mest välbesökta seminarium. Kön till den stora kongresshallen där Fredspristagaren Desmond Tutu och hans biograf John Allen under journalisten Marika Griesels kunniga ledning framträdde ville aldrig ta slut.

Man kan fundera länge över vad det är som får cirka 800 bokmässebesökare att vilja lyssna till en sydafrikansk ärkebiskop. På något sätt känns det väldigt hoppfullt att så var fallet. Och de stående ovationer från en påtagligt rörd och berörd publik som avslutade seminariet torde ha värmt den gamle rebellens hjärta. Men så hade han också ännu en gång utan åthävor och sentimentalitet men med en förlösande humor och djupaste allvar givit sina lyssnare en lektion i motstånd och bergfast tro på rättvisans möjligheter även när det ser som mörkast ut . Det blev ett samtal om komplexa, svåra känslor under de år då Tutu ständigt levde under dödshot. Men också om den jublande glädjen då han tillsammans med alla andra sydafrikaner, svarta såväl som vita, kunde rösta i det första demokratiska valet i sitt hemland.

Nu har han som åldrad eminens ett hedrande uppdrag tillsammans med en av Nelson Mandela handplockad kommitté försöka medla och skapa fred i Darfur. Vi ska lyssna till de mest marginaliserade, sade Tutu, inte komma som några experter utifrån. Och med den underbara humor som denne kloke lille man besitter gav han så en talande bild för hur man ska gå till väga, refererande till den Jesus som är hans ledstjärna.
"Jesus är ingen dammsugare som suger upp och kastar bort skräpet. Han är mer lik en diskmaskin som tvättar rent".
Och så slutorden som fick hela publiken att resa sig och applådera: "En fiende är en människa som väntar på att bli en vän".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!