Scott Pilgrim är en ambitionslös 23-årig Torontobo som spelar bas i bandet Sex Bob-omb. Han är en slacker med helt vanliga problem och halvt otroliga förmågor – en av dessa är att bli indragen i minst sagt märkliga skeenden. När Scott blir blixtförälskad i Ramona anar han dock inte vad hans känslor kommer få för konsekvenser. Innan han kan dejta henne måste han nämligen besegra hennes sju onda expojk- och flickvänner. Lättare sagt än gjort, visar det sig.
Att kanadensiska mangasuccén Scott Pilgrim skulle bli till spel var det väl aldrig någon tvekan om. Den magiskt realistiska serien grafiska noveller (och dess Eisner-belönta författare/tecknare Bryan Lee O’Malley) har aldrig gjort någon hemlighet av sin kärlek för mediet. Lagom till lovande filmadaptionen av Scott Pilgrim vs. The World – som handlar om Scotts kärlek till Ramona – blir det så också till verklighet. Men till skillnad från många andra filmlicensspel har fransk-kanadensiska speljätten Ubisoft har tagit sig an uppdraget på ett minst sagt berömvärt sätt. Istället för att lämpa av licensen hos första bästa budgetutvecklare har man anlitat australiske underground-animatören Paul Robertson som Art Director och låtit honom gå lös på spelet. Det är också Robertsons karaktäristiskt humoristiska/våldsamma retrostil som är spelets i särklass största behållning (tillsammans med chiptunebandet Anamanaguchis fantastiska soundtrack). De rikt pixlade bakgrunderna och de välanimerade karaktärerna är nästan för autentiska för att kallas nyretro. Spelet liknar något ur barndomens arkadhallar, en tid och plats där 16-bitarskonsoler var det absolut hetaste man kunde tänka sig.
Också när det kommer till själva spelandet är Scott Pilgrim en nostalgisk vindpust från en svunnen tid. Beat ’em up-genrens klassiker – River City Ransom/Street Gangs, Final Fight och Double Dragon till exempel – är de uppenbara referenspunkterna. Möjligheten att levla upp sina karaktärer (och därmed låsa upp nya rörelser) och det smidiga flerspelarläget är mindre bonusar i sammanhanget.
Även om presentationen är av allra högsta klass så finns det delar av Scott Pilgrim vs. The World som inte riktigt når upp till samma nivå. Slagsmålssystemet är inte trimmat till perfektion utan tar en stund att vänja sig vid. Kanske har man gått så långt för att återskapa genrens guldkorn att man glömt att fila bort dess traditionsenliga baksidor. För den som fortfarande sjunger det digitala slagsmålets lov – eller bara vill se sin serietidningsfavorit i tecknad rörelse innan filmversionen går upp på vita duken – är det här lilla julafton.