"Humoristisk existensångest". Så lyder konsumentupplysningen för pjäsen Lagom nära döden. Samma beskrivning hade kunnat gälla hyllade Filippa Bark och döden, som gick upp på scenen 2008.
Och det är kanske inte så konstigt, eftersom föreställningarna har samma regissör och manusförfattare: Ada Berger.
- Jag tror att humor och ångest ligger väldigt nära varandra, på teatern och i verkliga livet. Ta Filippa Bark till exempel, hon är en rolig karaktär men ger samtidigt en glimt av djup tragik. Jag tycker att den här punkten där komiken och tragiken skär in i varandra är väldigt intressant, både sceniskt och existentiellt.
Humor är användbart på flera sätt när man skapar dramatik, förklarar hon.
- Allting på en teaterscen ska på något sätt vara underhållande. Skrattet kan vara ett sätt att göra publiken engagerad av det som händer. Man skrattar ju inte bara åt det som är roligt, det handlar extremt mycket om igenkänning.
Lagom nära döden sätter ljuset på hur människor snabbt flyr från allt som innebär smärta och sorg, och därför riskerar att fastna i destruktiva relationer. Det är ett ämne som ligger rätt i tiden. I en nyutkommen bok, Happy, happy, lyfts skilsmässan fram som någonting positivt ? vilket de senaste veckorna genererat debatt i medierna.
- Visst, det finns ett släktskap med den tematiken. Att skilja sig kan vara frigörande. Men det kan också vara tvärtom: att man inte vågar låta någon komma riktigt nära. Då kan det istället vara frigörande att våga fördjupa en relation. I den här pjäsen finns båda situationerna.
På frågan hur hon tror att åskådarna upplever föreställningen svarar hon:
- Jag hoppas att man upplever det som att man kan leka tankelekar med skådespelarna om både enkla och svåra frågor. Och att man befinner sig på en annan plats när man lämnar teatern än vad man gjorde när man kom.