Humor i svart relationsdrama
När äktenskapet mer börjar likna en av helvetets kretsar är humorn ett av vapnen att ta till för att stå ut. På tisdag gästspelar Moment: teater på Uppsala Stadsteater med Strindbergs klassiker Dödsdansen.
Anna Rothlin som Alice i en uppdaterad version av Dödsdansen.
Foto: Pontus Stenshäll.
- Det blir så trist när Kurt kommer in i pjäsen. Han är präktig och förnumstig. Jag ville göra ett intimt kammarspel bara för två personer, säger Pontus Stenshäll och tillägger att många förknippar Strindberg med gubbar i höga hattar som pratar gammalmodigt.
Men Strindberg är inte dammig, framhärdar Stenshäll som flyttat Edgars och Alices såriga äktenskap fram till 2006. Publiken kan lätt tro att Stenshäll lagt till saker i manuset, men sanningen är att han istället strukit en massa text. På så sätt kommer väsentligheterna fram och allt blir tydligare.
- Människan har samma psyke i dag som när pjäsen skrevs. Manuset är både hemskt och roligt på samma gång, replikerna är vassa och oerhört komiska. Man skrattar samtidigt som det gör ont i magen. Pjäsen fungerar som en spegel där man får syn på sig själv och sina problem, säger han.
Gubbarna som är ritade på väggarna i scenografin är inspirerade av Stenshälls sons teckningar. De representerar en längtan efter det fria och naiva i en annars låst relation.
Moment: teater anklagas ibland för att syssla med klassikerslakt, vilket Pontus Stenshäll inte håller med om. Han har just kommit tillbaka från Berlin, och berättar skrattande att i senaste pressmeddelandet från Volksbühne informerar teatern stolt när nästa klassikerslakt ska äga rum.
- Här har ju inte ordet den positiva laddningen, direkt.
Under våren spelas två pjäser regisserade av Pontus Stenshäll på Uppsala Stadsteater, Bröderna Grym och Bröderna Grimm. Den senare har valts ut till scenkonstbiennalen för barn och unga i Lund senare i maj.
Dödsdansen, Uppsala Stadsteater, spelas 6-7/5
Så jobbar vi med nyheter