I sin recension av ungdomsarrangemanget Fett mé kärlek riktade Andreas Jakobsson skarp kritik mot gruppen De Vet Du:s konsert: ”Det tråkiga är bara att partyhumor alltid ska mynna ut i misogyni och sexism. I låten ’MILF’ skojar bandet om att stoppa piller i drinken och våldta en killes mamma.” (UNT, 11/6). De Vet Du själva har i intervjuer sagt att de bara driver med olika fenomen i samhället.
Om det är samhällskritisk man vill vara ska man lyfta, analysera och helst komma med förslag på förändringar av problem eller strukturer. Att gå in i karaktär och sjunga diverse juvenila dumheter gör en inte till samhällskritiker. På samma sätt skulle man inte vara samhällskritisk enbart genom att ”som karaktär” och under komikens fanor slänga på sig ett hakkors och skandera diverse nazistiska kampsånger. Det säger sig självt. Humor är nämligen inget frikort för att få säga eller sjunga vad som helst utan att bli kritiserad.
Ingen säger att De Vet Du inte ska få göra sina låtar. Inte heller att de inte får lägga upp dem på sin Youtube-kanal eller att det är fel att de där har väldigt många följare. Högst beklagligt, kan man tycka, men inte fel. Däremot är det fullständigt legitimt att rikta skarp kritik mot en konsert som riktar sig till högstadieungdomar och där det sjungs om att knulla ”fula” tjejer och att droga någon för att sedan våldta henne. Någonstans tar faktiskt förevändningen ”det är ju bara på skämt” slut och övergår till något olämpligt och riktigt osmakligt. Hur ”skojiga” man själva än tycker sig vara.