En slogan som ”film är bäst på bio” håller fortfarande, särskilt om man tar med bild- och ljudkvalitet och inte minst den koncentration som man oftast får i biomörkret, trotspopcornslukt, godispappersprasslande och småprat – och inte minst glömda mobiler. Men ändå.
Film hemma (eller i takt med bättre uppkopplingar, var man nu än är) innebär förstås ett större utbud till ett billigare pris. Nu ska SF Anyway dessutom börja med att i vissa fall ha premiär på Vod (Video on demand) och bio samtidigt. Det vanliga har varit ungefär fyra månader efter biopremiär.
Nästa fredag gör man så med ”For those in peril”, en skotsk film om en ung fiskare som är enda överlevande efter en olycka, något han blir stigmatiserad av. George Mackay spelar huvudrollen, i regi av Paul Wright. Samma dag släpper video on demand-tjänsten också Veronica Mars – en film som i Sverige endast kommer att vara tillgänglig via Vod.
Det är svårt att veta vad det får för konsekvenser. I det här fallet är det ju en film trots att den är kritikerrosad kanske inte står som nummer ett på de flestas önskelista. (i nuläget också tydligen frågan om den ens kommer på bio i Uppsala.) Men vad som händer om det kommer att gälla för till exempel nästa ”Hobbit” eller liknande är en annan sak. Ökar filmupplevelsen totalt bland svenskarna eller är det bion som kommer att ta stryk? Än så länge har ju den mer än sekelgamla institutionen lyckats hålla undan, trots att filmutbudet för privat bruk ökat så enormt på bara ett par decennier. Tyvärr inte minst för de som tjuvladdar.
En film som Bille Augusts utmärkta ” Night train to Lisbon” (se omdöme här nedan) kom aldrig till Uppsalabiograferna och då hade det förstås varit roligt att kunna se den på premiärdatum.
Som alla andra ser jag också självklart det mesta i filmväg på andra ställen än biografen. Med ständigt sjunkande priser på all kringutrustning kan ju de flesta ha en riktigt bra anläggning hemma. Men inget slår att se en riktigt bra film på stor duk. Och jag hoppas kunna göra det i många år till.