Höströj - Det rör på sig för Mother and Sun
Uppsalabandet Mother and sun har på kort tid gjort sig känt som ett av stadens mest utlevande livegäng. På fredag spelar de på A-Rocken, Ungdomens hus.
- När vi spelade på Fredmans nyligen så trillade det ut grejer från trumsetet, men det var ingen som brydde sig. I framtiden kanske vi kan slå sönder en gitarr också. Vi har inte tillräcklig budget för det ännu. Helst skulle man ju vilja bränna upp ett instrument, men det blir nog svårt att få tillstånd för det.
Varför är ni så röjiga på scen?
- När man spelar vår musik kommer det där på köpet. Vi kan ju inte stå stilla och smeka våra gitarrer. Det gäller att fånga publikens uppmärksamhet och visa att det som händer, det händer här och nu.
Hur skulle du själv beskriva musiken?
- Alla i bandet har en förkärlek för rockmusiken från slutet av 60-talet och början av 70-talet. Det var helt enkelt bättre förr. Musiken var mer av ett hantverk då. Fast jag är inte så förtjust i proggen eller när det blir alltför psykedeliskt.
Gillar du estetiken från den tiden också?
- Vi bryr oss ganska mycket om det estetiska. Jag skulle till exempel aldrig vilja spela på ett nytt trumset. Det jag har nu är från 1969. Instrumenten var mer sparsmakade förr med färre knappar och detaljer. Tyvärr har gamla instrument blivit ganska dyra i Europa. I USA är det annorlunda. Där ligger det gamla elgitarrer i vart och vartannat garage.
Och kläderna då?
- Jo, vi köper en del på second hand. Jag har hittat många guldkorn i Stockholmsbutiker, amerikanska vintagekläder bland annat. När jag var i Gagnef köpte jag en gammal kostym för 30 kronor. Det var ett riktigt fynd.
- Jag är visserligen 21 år gammal men ibland känns det som om jag var med på 60-talet, i ett annat liv (skratt).
Önskar du att du hade varit ung då i stället?
- Både ja och nej. Jag tror inte att jag skulle ha uppskattat musiken lika mycket då. Det är klart att det gjordes en massa skit på den tiden också. Nu har vi ett annat perspektiv och vi kan plocka ut det som var bra. Men vi är inga retronarkomaner. Vi imiterar inte utan vill skapa något nytt av det gamla.
Det verkar som om er musik går hem i flera generationer.
- Så är det nog. Jag hittade till och med vår demo i min pappas bil. Han gillar också vår musik.
Hur känns det?
- Det känns nästan bara kul. Fast lite konstigt också.
Så jobbar vi med nyheter