När bildades ni och hur skulle du beskriva er musik?
– I våras, då vi också släppte vår första ep "Simma för livet". Man kan beskriva det som country på svenska, främst influerad av sextiotalets honky tonk.
Vad skiljer honky tonk från country?
– Man kan säga att honky tonk till stor del förvaltar arvet efter Hank Williams, som var stor på fyrtio- och femtiotalen, och domineras av instrument som fiol och steel guitar. Liksom i countryn är det ofta ganska sorgsna texter till glada melodier.
Varför låttexter på svenska?
– För mig är det helt naturligt. Jag är rätt dålig på engelska och har alltid skrivit texter på svenska, som till bluegrassbandet Spinning Jennies där jag också är med. Men visst kan folk ha en tydlig bild av att viss musik ska vara just på engelska.
Vilken musik har du själv spelat annars?
– Jag kom direkt från punken till bluegrassmusiken – det är nog rätt många med just punkbakgrund som söker sig till olika typer av folkmusik.
Hur ser den svenska amerikana-scenen ut för övrigt?
– Det känns som att andra genrer börjar låna in mer och mer influenser från countryn, som exempelvis steel guitar. Och tv-programmet "Jills veranda" har förstås haft en stor påverkan på de deltagande artisterna som tidigare inte spelat country själva, och där musiker som Doug Seegers fått ett enormt folkligt genombrott.
Vad inspireras du själv av annars?
– Artister som Ray Price och Tammy Wynette, men även svenskt sextiotal som Gunnar Wiklund och tidiga Sven-Ingvars. På den tiden var de svenska texterna dock rätt glättiga, medan vi försöker fånga mer av allvaret hos deras amerikanska motsvarigheter. Texterna får gärna vara drypande och självömkande utan att för den skull bli ironiska, och gärna med fyndiga ordlekar.
David Ritschard & Krokodiltårarna spelar lördag 20 augusti på Upsala Amerikana, Linnés Sävja.