Hon vill nå ut med konsten
Konstfrämjandet i Uppsala län har lagt ner. Men för Siw Persson, engagerad ombudsman i över 25 år, lever missionen: alla har rätt till god konst.
Siw Persson har länge varit engagerad i det nu nedlagda Konstfrämjandet.
Foto: Hans E Ericson
Siw Persson gestikulerar för att understryka vikten av sina ord. För det här är centralt, själva drivkraften under hennes år inom Konstfrämjandet. Att nå ut med konsten till den vanliga människan. Att finna vägar till dem som vanligtvis inte besöker ett konstmuseum eller ett galleri, ge dem möjlighet att upptäcka vad konsten kan ge.
- Att titta på bra konst skapar sinnesro, är bra för själen. Tankarna slutar snurra. Och så blir man glad av att se på konst och det är viktigt. Och inte bara förunnat en elit, säger hon.
Och där kommer gesten igen. Understrykandet. Lyssna nu.
- De som går runt med cocktailglasen på olika vernissager är redan frälsa, har redan rutinen att gå på utställning. Vår verksamhet riktar sig mot andra, mot mer utsatta grupper, säger hon, tar en klunk mineralvatten och tillägger:
- Kalla mig gärna missionär. Jag brinner för det här. Och nu är det slut, vilket bara är att beklaga. Inte minst för konstnärerna, ombuden och publiken.
Vi sitter på Siw Perssons balkong på Kapellgärdet i Uppsala. Vinden rycker i persiennsnörena och på avstånd syns Domkyrkan och Slottet. Siw Persson kom till Konstfrämjandet i Uppsala län 1983. Bakom sig hade hon en karriär inom landstinget och Hyresgästföreningen.
- Jag är en riktig folkrörelsemänniska. Engagerad i folkbildning och så har jag lätt att få kontakt med folk, är lite pratig så där, säger hon.
Just den sociala förmågan har varit till nytta genom åren. För när man ska hitta fram till den ovana konstpubliken gäller det att vara innovativ och skapa okonventionella kontakter och mötesplatser. Som när Siw Persson ringde upp direktören på Upplands Lokaltrafik och såg till att Upptåget, sträckan mellan Uppsala och Tierp, blev en rullande konstsalong. De grafiska bladen var monterade i klämramar för att minska stöldrisken och på vernissagen bjöds det på kaffe och fralla. Eller när hon ordnade med konstutställning i samband med SM-finalerna i bandy på Studenternas, hängde grafik i VIP-tältet och nådde en yngre publik.
En annan verksamhet som hon vurmat för är besöken på vårdboenden och gruppbostäder i länet, konstpraten med dementa och funktionshindrade.
- Arbetet med ombuden har också varit fantastiskt kul. De kom från olika arbetsplatser i länet, fick utbildning hos oss och förde kunskapen vidare, ordnade med utställningar och sålde grafik. Oj vilken spridning det blev, säger hon.
De grafiska bladen har varit ett signum för Konstfrämjandet. Varje år producerades en höst- och en vårutgivning av samtida svensk grafik. Tanken var att skapa kvalitativ konst, möjlig att sälja till låga priser. Grafiken visades i Konstfrämjandets utställningslokal, "jag vill inte kalla den för galleri, det låter så ... fel, snobbigt". Där har också många konstnärer, inte minst från Uppsala konstnärsklubb, haft utställningar.
- Och vi har ställt ut i länets alla kommuner. På bibliotek, restauranger, överallt, säger hon.
BAKGRUND
Konstfrämjandet i Uppsala län upphörde den 31 maj 2009. Anledningen var halverade bidrag från landstinget i Uppsala län. Anslaget sänktes från 270 000 kronor till 135 000 kronor under 2009, och skulle dras in helt under 2010.
- Konstfrämjandet har gjort mycket bra, men de är förmedlande och vi vill främst stödja dem som bedriver egen kulturverksamhet, säger Jonas Segesam (KD), ordförande i landstingets kulturnämnd.
- Självklart har det även skett en avvägning av hur effektivt bidraget är, och hur livskraftig verksamheten är.
Konstfrämjandet i Sverige bildades 1947 som en ideell förening, och grundare var bland andra LO, TVC, TBV och KF. Idén var att främja intresset och förståelsen för god konst, samt att göra den tillgänglig för alla.
Konstfrämjandet i Uppsala län bildades i början av 1970-talet.
Mats O Karlsson, ordförande i styrelsen sedan 2006, anser att behovet av en konstfrämjarorganisation är lika stort i dag som tidigare.
- Konstfrämjandet startade som en proteströrelse mot Hötorgskonsten. Man ville skapa alternativ. Något som fortfarande är aktuellt nu när samhället översköljs av bilder. Man behöver hjälp att orientera sig, säger han.
FRÅGA
Vilken betydelse har Konstfrämjandet haft?
Bodil Gellermark, konstnär och ordförande i Uppsala Konstnärklubb
De senaste åren har Konstfrämjandet och Uppsala Konstnärsklubb haft ett väldigt bra samarbete. Konstfrämjandet har hjälpt oss att göra utställningar runt om i länet. Möjligheten att visa upp sig utanför Uppsala är viktig och vi i klubben är jätteledsna över att Konstfrämjandet lagt ner - helt klart tappar vi en väg att nå ut. Själv hade jag min första utställning på Konstfrämjandet 1983-84.
Cristina Karlstam, konstkritiker på Upsala Nya Tidning
Konstfrämjandet spelade under flera årtionden en viktig roll som förmedlare av konst åt "folket". Kvaliteten kunde dock skifta betänkligt. Men Konstfrämjandets betydelse ska inte underskattas. Genom de årliga höst- och vårkollektionerna av grafik fick landets konstnärer en viktig kanal ut till intresserade köpare. Som uttryck för en huvudsakligen instrumentell konstsyn var Konstfrämjandet i dock hög grad en produkt av sin tid. I dag ser samhället helt annorlunda ut, och det "folk" som man en gång vände sig till är en välbärgad medelklass. Konstfrämjandets roll får nog därför sägas vara överspelad.
Barbro Werkmäster, konstvetare
Konstfrämjandet hade stor betydelse när det kom. Man gav ut svensk grafik på eget förlag och arrangerade fina utställningar, även med annan konst. De gjorde en viktig pedagogisk insats, som när personer som Lars Ardelius och Sandro Key-Åberg åkte runt, visade och pratade om konst.
Men i dag finns fler gallerier än tidigare, fler konsthallar och utställningsmöjligheter. Fler förmedlare av bilder av alla de slag. Dessutom har fler människor övat upp sitt bildseende och Konstfrämjandet fyller inte längre samma funktion. Konstbildning bedrivs även av Sveriges Konstföreningar med dess många verksamma lokalföreningar.
Vilken betydelse har Konstfrämjandet haft?
Bodil Gellermark, konstnär och ordförande i Uppsala Konstnärklubb
De senaste åren har Konstfrämjandet och Uppsala Konstnärsklubb haft ett väldigt bra samarbete. Konstfrämjandet har hjälpt oss att göra utställningar runt om i länet. Möjligheten att visa upp sig utanför Uppsala är viktig och vi i klubben är jätteledsna över att Konstfrämjandet lagt ner - helt klart tappar vi en väg att nå ut. Själv hade jag min första utställning på Konstfrämjandet 1983-84.
Cristina Karlstam, konstkritiker på Upsala Nya Tidning
Konstfrämjandet spelade under flera årtionden en viktig roll som förmedlare av konst åt "folket". Kvaliteten kunde dock skifta betänkligt. Men Konstfrämjandets betydelse ska inte underskattas. Genom de årliga höst- och vårkollektionerna av grafik fick landets konstnärer en viktig kanal ut till intresserade köpare. Som uttryck för en huvudsakligen instrumentell konstsyn var Konstfrämjandet i dock hög grad en produkt av sin tid. I dag ser samhället helt annorlunda ut, och det "folk" som man en gång vände sig till är en välbärgad medelklass. Konstfrämjandets roll får nog därför sägas vara överspelad.
Barbro Werkmäster, konstvetare
Konstfrämjandet hade stor betydelse när det kom. Man gav ut svensk grafik på eget förlag och arrangerade fina utställningar, även med annan konst. De gjorde en viktig pedagogisk insats, som när personer som Lars Ardelius och Sandro Key-Åberg åkte runt, visade och pratade om konst.
Men i dag finns fler gallerier än tidigare, fler konsthallar och utställningsmöjligheter. Fler förmedlare av bilder av alla de slag. Dessutom har fler människor övat upp sitt bildseende och Konstfrämjandet fyller inte längre samma funktion. Konstbildning bedrivs även av Sveriges Konstföreningar med dess många verksamma lokalföreningar.
Så jobbar vi med nyheter