Pengarna går till utsatta barn och kvinnor på landsbygden utanför Calcutta. Bland dem som höjer rösten finns sångerskan Nina Ramsby.
– Vi gör något bra för framtiden, för barnen är framtiden för vårt land. Jag tror att det här är det bästa som jag, som en vanlig person, kan göra. Jag vill att alla människor ska ha möjligheter, säger Suranjana Ghosh.
På söndagens stödkonsert uppträder jazzsångerskan Nina Ramsby, Uppsalajazzbandet Movio, och fristadspoeten Anisur Rahman. Själv spelar Suranjana Ghosh först med flamencogitarristen Erik Steen, och sedan blues med Uppsalagitarristen Coste Apetrea; ovanliga kombinationer, och just därför något som lockar henne.
– Jag har alltid varit intresserad av att pröva nya saker. Jag vill visa att mitt instrument är mer än bara ett rytminstrument, att man kan spela vilken sorts musik som helst på det, säger tablaspelaren.
Senast i januari visade Suranjana Ghosh detta för Uppsalapubliken när hon gästade Domkyrkan för att spela med organisten Andrew Canning; troligen första gången som de två instrumenten kombinerades på en konsert.
Men Suranjana Ghosh har fått kämpa hårt för att accepteras som musiker; de traditionella indiska trummorna är männens domän och hon är en av mycket få kvinnliga professionella tablaspelare.
– Jag föddes i en musikalisk familj, lärde musik från båda mina föräldrar, men sedan var det hemskt att fortsätta, för överallt sa de ”Nej!”. Men min mamma och pappa var starka och stöttade mig. I många, många år tittade folk underligt på mig bara för att jag spelar tabla, säger Suranjana Ghosh.
Hon lyckades dock såpass väl med både studier och musik att hon fick två guldmedaljer som belöning för resultaten på universitetet i Calcutta. Något som Suranjana Ghosh inte verkar ha hängt upp sig särskilt mycket på.
– Hur bra jag kan bli på musik är viktigare, en guldmedalj är bara en symbol. Det finns så många fantastiska musiker som inte har någon.