Lolo Elwin kommer till intervjun efter att ha att ha stoppat in sin matlåda i kylen på Uppsala stadsteater. Det dagliga arbetet på teatern är ofta som vilket dagligt slit som helst. Men det kan bli långa pass, efter att ha repeterat musikalen ”Spelman på taket” hela dagen, ska hon gestalta den cancersjuka mamman Elin i Lars Noréns ”Natten är dagens mor” på kvällen.
Den roll hon repeterar är Golde, en judisk fembarnsmamma i ”Spelman på taket” som har premiär på lördag 12 november.
– Golde är en stark kvinna som styr och ställer med familjen och de fem barnen. När jag arbetar med en rollkaraktär utgår jag från mig själv. Jag har själv fyra söner, så Goldes strävan att hålla ihop familjen kan jag sätta mig in i, säger Lolo Elwin.
– När det gäller de tre äldsta döttrarnas äktenskap så tänker Golde praktiskt i motsats till sin man Tevje.
Men döttrarna vill välja sina män utifrån egna huvuden. Familjen lever i en liten rysk by när förföljelserna av judar, pogromer, börjar ta ordentligt fart i Ryssland. Familjesammanhållningen och urgamla traditioner ställs inför hårda prov när omvärlden börjar krakelera.
Snart ska Lolo Elwin ila iväg till sminklogen, dagens arbetspass innefattar nämligen mask- och kostymprov på scenen. Då ska det kollas om helheten i scenbilden stämmer med regissörens Ronny Danielssons och scenografen Martin Chocholouseks intentioner.
Det har varit en extra påfrestning för rösten med örtcigaretterna som de röker på scenen i ”Natten är dagens mor” och att hon skriker en del i rollen som Elin. Lolo Elwin har lite extra koll på sin röst just nu eftersom hon ska sjunga i ”Spelman på taket” som är en musikal. Av röstpedagogen har hon fått ett glasrör som hon ska göra bubblor med i ett vattenglas för att stärka sångrösten. Den måste ju hålla i ett trettiotal föreställningar.
Längre tillbaka trodde Lolo Elwin att hon skulle bli musiker. Hon gick i Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm och spelade fiol, men satte också upp egenskrivna pjäser med klasskompisarna. Hon berättar att till de manchesterklädda lärarnas stora glädje var pjäserna socialrealistiska och handlade om exempelvis alkohol och prostitution. Efter gymnasiet sökte hon folkhögskolor och teaterskolor och det råkade bli så att hon kom in på Birkagårdens teaterskola.
– Det blev ett vägskäl när jag kom in där och början på mitt yrkesliv inom teatern.
Tillsammans med några andra skådespelare bildade hon sedan Teater Sargasso, en fri grupp som höll till i Torpedverkstaden på Skeppsholmen. I den gruppen ville de fortbilda sig själva och bjöd in teaterpedagoger från när och fjärran.
– Men det var svårt att försörja sig med teater. Jag jobbade på hemtjänsten på helgerna.
Hon började också frilansa i fria grupper som exempelvis Teater Galeasen och anställdes på institutionsteatrar som Unga Klara och Dramaten. De senaste tio åren har hon arbetat på Uppsala stadsteater på årskontrakt.
När Lolo Elwin var ung skådespelare brukade hon värma upp mycket intensivt inför föreställningarna. Det kunde ibland ta ett par timmar och sedan var hon helt slut när hon väl skulle börja spela.
– Men jag fick tänka nytt när barnen kom. Då blev jag mer effektiv. Numera är det skönt att växa in i rollen under stunden hos maskören på spelkvällarna, tycker hon.
– Det är en så fin kontakt man får med maskörerna. De skulle bara veta hur mycket de betyder för oss skådespelare.ß
Jag trivs väldigt bra på Uppsala stadsteater. Här får jag möta nya utmaningar, spännande roller och regissörer, och gemenskapen i hela huset ger en känsla av att vi är som en stor familj.
Efter höstens Noréndrama och premiären av "Spelman på taket", är det dags att börja repetera rörelse för pjäsen ”Som i en dröm” med koreografen Birgitta Egerbladh.
Rollen som Elin i Norénpjäsen "Natten är dagens mor" kommer hon att ha lite extra svårt att skiljas ifrån.
– Den var verkligen något att bita i, slitsam men rolig att göra, och pjäsen har en fascinerande text som växte ju mer vi höll på med den, säger hon.
– De roller som är svårare att släppa, är de som jag hittar en bra egen ingång i och känner att de blir betydelsefulla. Jag skulle aldrig kunna riva av skådespeleriet bara på rutin.