Författaren Therése Söderlind debuterade 2010 med boken Norrlands svårmod. Nu är hon aktuell med romanen Vägen mot Bålberget som även den spinner över olika tidsperioder. Det var ett arbete hon egentligen inte hade tänkt ge sig på igen.
- Min första bok var en stor utmaning eftersom jag bestämde mig för att låta historien hoppa i tiden. Den här gången ville jag skriva något enklare, säger Therése Söderlind.
Men så blev det inte. Under ett omtumlande besök på Häxmuséet och Torsåkers kyrka nära den gamla avrättningsplatsen Bålberget i Ångermanland fick hon höra om de vanvettiga rättegångar som hölls i Sveriges tidiga historia.
- Jag fastnade för trolldomsprocesser under 1670-talet och fick mer kunskap om hur livet kunde te sig under dessa år, hur häxor pekades ut av omgivningen, halshöggs och brändes på Bålberget. På museet fanns även namn på alla kvinnor som blev dömda för häxeri och man fick verkligen en inblick i hur stor makt kyrkan och även män hade på den tiden, berättar Therése Söderlind.
I Vägen mot Bålberget vävs fyra personers livsöden samman genom bygden de lever i. Under olika tidsepoker, från 1670 till 2000-talet, får vi följa karaktärerna som på ett eller annat sätt är kopplade till häxjakten. Hon ville i boken skildra hur människor ofta fångas i tiden.
- Då som nu är man begränsad av vad omgivningen tycker och tänker om det liv man lever, säger Therése Söderlind.
Som exempel nämner hon en av karaktärerna, Veronica, vars liv utspelar sig på 2000-talet. Hon har gjort ett medvetet val att inte skaffa barn, något som i dag kan störa människor och få dem provocerade.
För att kunna hitta en trovärdig ton i boken har hon grävt ner sig i folklivsmaterial och kyrkoarkiv från äldre tid. Det har varit allt annat än lätt.
- Jag insåg efter ett tag att jag behövde hjälp från någon som kunde mer om Ångermanlands mörka historia. Märkligt nog mötte jag folklivsforskaren Ingvar Svanberg från Uppsala universitet av en slump. På sätt och vis har jag min hund Garbo att tacka för det, säger hon.
Ingvar Svanberg bidrog med böcker och kunskap om hur folks liv såg ut förr i tiden. Gymnasievännen Susanne Nyholm Westin delade med sig sina minnen av orterna och skogarna runt Nyland.
- Även om bokens karaktärer är fiktiva har jag velat skapa en känsla av att de hade kunnat finnas på riktigt. En intressant tanke är att 1670-talet faktiskt bara är tio generationer sedan, säger Therése Söderlind.
Det tog över två år att skriva boken. En svårighet var att hitta rätt ton i språket.
- Det tog ungefär 20 sidor innan man kom in i det lite äldre sättet att skriva. Jacke som är en av personerna i boken är född 1930, ungefär samtidigt som min egen pappa. Jag kunde därför låna hans generations språkbruk för att hitta rätt. Men karaktären Malin som anklagas för trolldom några hundra år tidigare var det svårare med, jag hoppas att jag har hittat rätt.
Therése Söderlind uppskattar att man som författare arbetar med något som är beständigt i relation till att information och kommunikation i dag blir allt mer flyktig.
- På många sätt har berättande försvunnit och kanske är det därför som jag tycker det är så viktigt att vi inte glömmer vår historia, säger Therése Söderlind.