Dörrklockan plingar till när Sarah Waters kommer in genom dörren till The English bookshop. Hon har precis fått en guidetur i Uppsala och är särskilt tagen av anatomiska teatern i Gustavianum.
– Byggnaden med det gröna taket, där de obducerade människor, den var otroligt häftig, säger hon och huttrar lite, kanske både av den kalla vinden och av den kusliga företeelsen att sprätta upp kroppar inför publik.
Om en stund ska hon till Uppsala stadsbibliotek för att prata om sitt författarskap. Genombrottsromanen ”Kyssa sammet” handlade om lesbiska Nancy och hennes liv i det viktorianska London. Sedan dess har Sarah Waters fortsatt att ge en röst åt kvinnor i olika tidsepoker, inte helt olikt Kristina Sandbergs romansvit om hemmafrun Maj.
– Kvinnors historia har ofta varit osynlig, för den är så förknippad med hemmet. Alla mina böcker handlar i någon grad om att ta tillbaka och lyfta upp hushållets sfär. Detta är den tysta historien, men kan innehålla mycket passion och komplexitet.
Hennes senaste roman "Hyresgästerna" utspelas i 1920-talets London. Här möter vi Frances och hennes mor, två tidigare välbeställda kvinnor som efter att familjens män stupat i kriget tvingas öppna upp sitt fina hem för hyresgäster.
– Jag är väldig tagen av det tidiga 20-talet, det hände mycket i Storbritannien då. Många i arbetarklassen var på väg upp, fick kontorsjobb, mer pengar och fritid. Men för personer som Frances och hennes mor som kommer ur ett skikt där man haft tjänstefolk och pengar, allt det började falla bort.
Berättelsen kretsar kring två kvinnors kärlek som måste gömmas för omgivningens fördömande blickar. Passionen mellan Frances och hyresgästen Lilian spirar i det gamla husets knakande vrår, men för dem sakta mot katastrofen.
– Det kan inte sluta bra. Inte bara för att de är lesbiska utan för att Lilian är gift och de har en affär, och affärer är i princip alltid sårande och sönderslitande. I "Hyresgästerna" blir konsekvenserna ännu värre.
Ett centralt tema i Sarah Waters författarskap är just den förbjudna kärleken, oftast mellan kvinnor.
– Manlig homosexualitet var olaglig, vilket också lämnade ett historiskt avtryck. Ta Oscar Wilde till exempel. Kvinnors homosexualitet har nästan varit osynlig, men historierna finns där för den som letar efter dem. Där tror jag att mina böcker hjälper till att fylla en lucka.