Varje sommar arrangerar hon bland annat en rad kulturmöten mellan vetenskapen och konsten, litteratur och musik i Lövstabruk. Hon lockar fram väsentligheter med sitt brobyggande.
– Det var hedersamt, säger Birgitta Östlund när jag ringer upp henne och berättar att hon blivit månadens kulturprofil.
Sedan leder hon snabbt in samtalet på sin katt. Han har just denna morgon kommit in haltande, antagligen efter ett slagsmål. Hon utvecklar berättelsen till hur han, katten, en gång kom till henne och drar paralleller till en katten Rufus i en novell av Nobelpristagaren Doris Lessing.
Min katt säger hon, med ett litterärt allvar, flyttade in till mig inspirerad av Lessings katt. Jag förstår hennes budskap som att litteratur må vara storslagen, men det är först när den används i vardagen som den får sitt värde.
I Birgitta Östlunds värld är litteraturen just en mötesplats. Så har hon utformat programserier i den andan.
– Vi anordnar möten mellan forskare i till exempel olika naturvetenskapliga ämnen och sådana som inte alls är vana vid vetenskap.
Vidare anordnar hon skrivarkurser för människor som skriver i sin vardag, men som inte är vana att lyssna till sin inre röst.
- Vi har just haft ett samtal, i vilket vi ställde frågan om hur man skildrar en människa och vilka olika val man gör som berättare av biografiskt stoff, berättar hon.
Det är svårt att inte börja samtala med Birgitta Östlund på riktigt. Form och yta, ligger inte henne för. Hon gör sin grej och lever i den.