”Egentligen är det bakvänt – en 16-årig jänta framträder på en musikklubb där åldersgränsen är 23 år.” Så inledde UNT-medarbetaren Ulf Gustavsson sin recension av konsertkvällen på Sten Sture 10 december 1995.
Den höga åldersgränsen ställde till det för hennes många unga fans. Ungdomar och barn under 23 fick förvisso komma in i sällskap av vuxen, men de andra fick gott stanna utanför, ”tryckta mot fönstren för att se och höra”, som Ulf Gustavsson skrev i sin recension.
Så mycket till scenshow var konserten inte heller. Robyn hade en skärm i pannan, var klädd i en jeansdress och hade fem livemusiker med sig. Men hon gjorde ett säkert intryck och 24 år senare minns Ulf Gustavsson fortfarande konserten, trots att han som recensent gått på oerhört många spelningar genom åren:
– Jag minns att hon stod för något nytt och fräscht, bland annat med sitt sätt att ta upp soulmusiken. Hon hade en stark identitet redan från början, man hörde direkt att det var Robyn och förväxlade henne inte med någon annan, vilket faktiskt inte är så vanligt.
I recensionen i UNT skriver Ulf Gustavsson att ”det pigga inslaget av ren och skär pop gör att musiken inte blir ansträngt pretentiös, som hos en del epigoner inom soulfacket”. Han hör också ett ”svårdefinierat nordiskt stråkdrag”.
Till sist spår Ulf Gustavsson att Robyn ”mycket väl kan slå internationellt”. Han skrattar till när han påminns om det.
– Vad rätt man kan ha, det känns ju bra! Tur att man inte gjorde som den där Värmlandsjournalisten som avfärdade Beatles.