Hon förenar naturvetenskap och konst

Som forskare och lärare använder Marie Nordström gärna konst som ett av flera pedagogiska hjälpmedel. Inte minst i den nyutkomna läroboken Gener&sådant för högstadiet, där teckningar av den 1998 avlidna konstnären Kerstin Abram Nilsson spelar en viktig roll.
Men privat tycker hon inte alls att konstens huvuduppgift är pedagogisk.
- Nej, inte alls. Konsten är livsluft! För mig är den nödvändig. Den gör att jag förstår saker, får nya insikter. Och den gör mig glad!
- Måste konsten ha en uppgift, frågar hon retoriskt. Har den inte rätt att existera och vara bra i sig?
Hon går ofta på konstutställningar och ser gärna konstfilmer.
- Uppsalaförfattaren och filmaren Lars Lambert har gjort några verkligt bra konstfilmer som har gått på tv. Hoppas han kommer med någon mer!
- Konsten finns utanför det man kan förklara, säger Marie Nordström.
Det är med den inställningen som hon ändå har vänt sig just till konstnärer för att få hjälp att sätta ljus på det som hon brinner för att skapa information om och debatt kring genforskningen. Men det är inte det politiskt och vetenskapligt korrekta, präktigt pedagogiska bildskapandet hon har önskat sig av konstnärerna, utan ett fritt flödigt skapande.

Ljus och fokus på genforskning. En engagerad och livlig debatt. Det var vad Marie Nordström hoppades att olika konstnärliga projekt skulle leda till under 1990-talet och även nu på 2000-talet.
När hon började kombinera populärvetenskaplig information med konstnärliga uttryck i slutet av 1980-talet möttes hon av misstro och stundtals hård kritik på sin institution vid Uppsala universitet. Men bara ett par år senare hade hon stöd av flera framstående forskare både vid Uppsala universitet och SLU. Hon fick stipendier och projektpengar. Och hennes tankar, om att de två kulturerna vetenskap och konst kunde samarbeta och inspireras av varandra, började få ett brett gehör i samhället.
I dag är vetenskapligt inspirerade konstutställningar, vetenskapsteater och andra former av samverkan mellan vetenskap och konst uppskattade såväl av forskarsamhället som av besökarna vid evenemangen.
- Man kan till och med få pengar från Vetenskapsrådet till sådana gränsöverskridande projekt som jag har arbetat med, säger Marie Nordström.

Ett av hennes tidiga projekt var en stor utställning i början av 1990-talet, GEN ETIK, som premiärvisades i Kulturhuset i Stockholm och sedan vandrade runt i Sverige, Norge och Finland för att slutligen visas i Uppsala 1994. Fyra år senare landade hon projektet Färg och seende i Orangeriet i Botaniska trädgården - en utställning där trettiotalet forskare och konstnärer samarbetade för att ge kunskap om seendet och stimulera besökarnas fantasi. I dag finns Färg och seende som interaktivt läromedel på webben ( www.fargochseende.nu ). Ett annat projekt var Rum och rymd, som visades på Museum Gustavianum 2004. Då var det Uppsalaforskare inom området astronomi som samarbetade med ett tiotal konstnärer om att öppna en dörr på glänt mot universum.

Samarbetet med konstnärer, säger Marie Nordström, har lärt henne mycket. Till exempel att systematik och förment objektivitet inte är allt, utan att känslor och konstnärlighet, kreativitet, också hör hemma inom naturvetenskapen.
Dessutom har reflexioner kring konsten lärt henne att det är skillnad på att titta på något och att verkligen se det man tittar på.
- När vi öppnas oss för konstens poetiska språk, får vi nya möjligheter att diskutera naturvetenskap, säger Marie Nordström.

Hon förenar naturvetenskap och konst

Mikrobiologen Marie Nordström i Uppsala brinner för genforskning och konst. I 20 år har hon med utställningsprojekt och läromedel visat att de två kulturerna naturvetenskap och konst går att förena.