Det blir ett kärt återseende av Universitetsaulan för författaren Maria Ernestam när hon kommer till Bokens dag 23 oktober. Här har hon stått på scen med skolkören, och här har hon lyssnat på Orphei Drängar och gått på andra konserter.
– Aulan har verkligen sina minnen för mig, så det känns jätteroligt att få komma dit.
På Bokens dag kommer Maria Ernestam, som är född och uppvuxen i Uppsala, att prata om och läsa ur sin senaste roman ”Innanför murarna”. Romanen har kallats både gastkramande och gripande och innehåller dramatik både i form av mänskliga relationer och spöklika händelser.
– På Bokens dag kommer man att få höra om bakgrunden till boken. Precis som huvudpersonen Sofi har jag också fått ett stipendium och rest till ett gammalt kloster i Normandie för att skriva. Klostret jag bodde på hade en spännande historia, här hade det skett ett krigsbrott under andra världskriget. Jag var med om en del ruskiga händelser som sedan inspirerade till boken, säger Maria Ernestam.
I ”Innanför murarna” drabbas huvudpersonen Sofi av ett svek och lämnar hemmet i hopp om att få ro att skriva i Frankrike. Men när hon lämnas ensam i klostret får hon allt annat än ro och hon plågas snart av de händelser som skett där.
”Innanför murarna” är ingen regelrätt spänningsroman, men den blir ändå ganska otäck?
– Ja, den är ruggig. Som man kan tänka sig att det känns att bli lämnad ensam i ett gammalt kloster.
Men det är inte bara spänningen och otäckheterna som driver Maria Ernestams roman framåt. Det är också en roman om livets ömtålighet.
– Jag ville sätta fokus på hur skört livet kan vara. Vi lever på, men så plötsligt händer något och då kan man inte skydda sig. Den skörheten intresserar mig. Men också hur man hanterar den. Vissa faller ihop, vissa tar till excesser, kanske börjar de dricka, medan andra styr upp med kontroll och arbete. Eller så stänger man bara in allt i en låda och spikar igen. I boken fungerar inte den strategin för Sofi, utan lådan öppnas igen.
”Innanför murarna” är Maria Ernestams nionde roman sedan genombrottet med ”Caipirinha med döden” 2005. Hon är mycket glad över hur boken tagits emot och ser fram emot att läsa ur den i Uppsala.
– Jag kommer att börja från rad ett, det sätter tonen bra och man kommer direkt in i bokens stämning.