Hon arbetar för barnens lek

Utströdda i skogskanten, en bit upp i sluttningen, ligger de röda husen. En huvudbyggnad, en gäststuga och ett garage. Och så skrivhuset, med höga fönster mot fälten och tystnaden runt omkring.
Här, på landet utanför Sala, bor och arbetar författaren Jujja Wieslander, slår sig ner vid datorn när tidningen är läst och katterna har fått mat. Nyligen har hon skrivit klart manuset till den andra filmen om Mamma Mu och Kråkan. Dessutom har hon en visbok på gång tillsammans med illustratören Marit Törnqvist, samt en lättläst "monstersaga" som ska komma ut under nästa år.
Så det är fullt upp, i olika genrer.

Själva navet i verksamheten är Mamma Mu och Kråkan, denna dynamiska duo som vuxit till en boksuccé, en storsäljare som finns översatt till över trettio språk. Till det kommer alla välkända sånger och rörelselekar. Och förra året gjorde Mamma Mu premiär på filmduken Filmen Mamma Mu ock Kråkan visades på Berlins filmfestival i februari, blev mottagen med applåder och jubel. Nu kommer den på tv också, uppdelad i en serie och med sändningsstart redan nästa vecka.
- Det har verkligen tagit fart med Mamma Mu, säger Jujja Wieslander och häller upp kaffe i keramikmuggar.
- Men allt det jag gör nu bygger på det som jag och Tomas gjorde då, när barnen var små.

Då. Det var på 1970-talet. Jujja och den nu avlidne maken Tomas Wieslander bodde i ett kollektiv i Dalarna. Barnen, både egna och andras, var många och Jujja och Tomas Wieslander skrev visor och sagor utifrån det barnen sade och gjorde eller var oroliga för, fångade barnens värld i musik, ord, ramsor och rörelselekar.
Barnens vardag blev till stoff och Jujja och Tomas tryckte böcker och spelade in skivor i egen studio.
- Det var ett praktiskt politiskt arbete. Vi verkade för ett förändrat samhälle, mer anpassat till barnens liv och lek. Vi ville synliggöra barnens intressen. Dessutom var det ett sätt att passa barnen på. Och att tjäna lite pengar, säger hon.

Två av skivorna hette Min lilla kråksång och Mamma Mu. Där förekom en kråka och en kossa. Och när Jujja och Tomas Wieslander skulle göra en barnradioserie som byggde på deras visor, behövde de ha någon som pratade mellan sångerna. Kon och kråkan verkade lämpliga för det.
- Men de tog över direkt. Fick gestalt och började leva sina egna liv, säger hon.
Nej, att vara mellansnackare var inte tillräckligt för Mamma Mu och kråkan. De fick ett eget program i stället. Som kom att sändas i över 100 avsnitt. Och 1991 publicerades den första boken.
- Vi gjorde julkalendern i radion också. Det var då vi kontaktade Sven Nordqvist och frågade om han ville teckna papperskalendern som hörde till. Han var själv småbarnsförälder och tyckte Mamma Mu var kul. Han gjorde en jättefin kalender. Då förstod vi att vi hade hittat vår man - honom ville vi samarbeta med, säger Jujja Wieslander.

Hon reser sig upp ur fåtöljen och går fram till bokhyllan. Hon gör ofta det, springer upp och letar rätt på en bok att visa, eller en illustration. För alla hennes böcker och skivor finns samlade här, i skrivhuset och på skåpet sitter Mamma Mu och Kråkan som gosedjur och håller om varandra. Nu drar Jujja Wieslander fram Mamma Mu gungar ur hyllan. Det var den första Mamma Mu-berättelsen som Sven Nordqvist illustrerade.
På omslaget tar Mamma Mu ordentlig sats och svingar sig högt på gungan. Fartvinden pressar hornen bakåt och hon ser lycklig ut. Alltmedan Kråkan irriterat flaxar omkring, stressad över denna konstiga kossa.
- Det är genialt tecknat, så exakt. Sven förstod direkt hurdana de var, såg deras karaktärsdrag och förstärkte både dem och samspelet mellan dem. Halva framgången för Mamma Mu är tack vare Sven, säger hon.

Mamma Mu är av den livsbejakande sorten. Inte rädd att göra bort sig utan vågar pröva nya saker, för "man kan inte jämt stå och tugga och glo bara för att man är en ko". I stället vill hon dyka, klättra, gunga, åka rutschkana - göra allt kul som barnen gör. Hon är gränsöverskridaren, något av en rebell, den som törs vara annorlunda.
- Tomas och jag lade allt som vi tycker är bra i henne. Hon bejakar leken. Och gör alltid det bästa av situationen - försöker sig på saker även om de verkar omöjliga, säger Jujja Wieslander.
Medan Kråkan är lite ensam och lite räddhågsen. En komplicerad liten figur som också har höga tankar om sin egen förmåga, tycker att han är bäst, vet bäst och klurar ut olika tekniska lösningar. Men som hellre säger nej än ja till kons idéer, trots att han egentligen är nyfiken på det hon tar sig för
- Den där dubbelheten, att å ena sidan vilja ta reda på, pröva och öva, å andra sidan känna behov av att kontrollera och bromsa, tror jag många kan känna igen sig i, säger Jujja Wieslander.

1996 dog Tomas Wieslander. Jujja Wieslander trodde inte att hon skulle skriva något mer, varken om Mamma Mu eller något annat. Skapandet var så mycket deras gemensamma projekt. Tillsammans hade de också gjort böckerna om Lillebror och Dagsspöket. Men efter ett par år, plockade hon ändå fram sina gamla manusbuntar och läste igenom, "och tyckte att det var kul, riktigt kul."
På 2000-talet har hon och Sven Nordqvist gjort tre nya bilderböcker med Mamma Mu, nu senast Mamma Mu och Kråkan firar jul. Dessutom har de äldre böckerna tryckts på nytt, och kompletteras med en cd med Jujja Wieslanders egen inläsning. En bok för dem som arbetar med barn har det också blivit, Leka lite grann - lärdomar av små barn, där hon förmedlar sina kunskaper om barn och barns lekar.
För även om böckerna är nyskrivna, är grundvärderingarna desamma. Fortfarande handlar hennes arbete främst om barnen. Att värna leken och fantasin.

Hon arbetar för barnens lek

Genom Jujja Wieslanders skapande löper kampen för barnens rätt till lek. Att de ska få vara som Mamma Mu - fria att upptäcka nya och spännande saker, i stället för att stå och glo bakom ett staket.