Högteknologiskt lånegods

För de icke invigda så är de sistnämnda en utomjordisk icke-biologisk varelse som varierar mellan att vara bil eller jätterobot. De har funnits som leksaker och i tecknad form under lång tid och nu tar de steget till "levande".
Vissa av dem vill ta över världen, medan andra samarbetar med människorna. Kriget mellan dem är oundvikligt. . .
Berättelsen lånar från många olika håll: folksagorna, Tolkien, superhjältarna, science fiction, collegefilm och diverse ytterligare smått och gott. Här kan den tunne nörden vinna prinsessan från skolans tuffing samtidigt som han räddar hela världen. Varför är inte hela livet så egentligen?!

Besiktigar man hela härligheten är historien tunn som rostanfrätt bilplåt. Men det görs med glimten i ögat hela tiden och där lyckas man bra. Det finns tillräckligt med humor att förlåta det storvulna patriotiska som amerikansk film har så svårt att befria sig i från.
Det blir action i svindlande tempo, med skickligt utförda animeringar och stunts. Där lämnar den inte mycket övrigt att önska.
Trots all teknologi är det ändå människorna som gör det värt att se. Robotarna blir snart lite tröttsamma. Har man sett en snabb förvandling har man sett alla. Romantiken och de småroliga föräldrarna håller längre.
Lystmätet på krigande och krockskramlande fylls dessutom snabbt. Filmen hade gärna fått vara kortare. För att få filmen att bli så lång att man kan ta ut högre biljettpris har man tagit till en del utfyllnad.

I övrigt är det ganska underhållande om man har ett någorlunda rostskyddat barnasinne. Vissa robotar är ganska söta dessutom.
Men smygrasismen med överviktiga svarta som man tydligen ska skratta åt är jag evinnerligen trött på.

Högteknologiskt lånegods

TRANSFORMERS. Det tycks finnas ett enormt överskott på plåt och bilar i USA just nu. I förra veckan tog Bruce Willis kål på oräkneliga bilar i Die Hard och nu går resten av bilparken åt i Transformers (en del till och med på samma ställe som i Die Hard).