Hjärndöd grabbaction

When All Fails, They Don't. Byt ut "They" mot "We" i den frasen och den skulle kunna vara den amerikanska militärens slogan under Bushs styre. Orden uttalas av General Hawk (Quaid) när han försöker motivera sina GI Joe-elitsoldater i kriget mot organisationen Cobra som har ett grönt medel som de kan utrota hela jorden med.
Stephen Sommers har i sin senaste film blåst liv i leksaksserien GI Joe - A Real American Hero som tidigare även utgivits som serietidning och TV-serie.

Ja, redan namnet på serien signalerar vad det handlar om. Som så många gånger tidigare ser vi ett gäng testosteronstinna, muskulösa och snygga amerikaner (i huvudsak män) som ska frälsa världen ifrån ondo. Och egentligen finns det inget klaga över om man sväljer konceptet med hull och hår. Det blir mycket action för pengarna och underhållningsnivån är hög om man gillar genren. Miljöerna och specialeffekterna i absolut världsklass även om det till slut blir så många nyårsraketer, bomber, pang, boom, swish och swush att man ledsnar en aning.

Det som sätter krokben för hela berättelsen är det urfåniga manuset. Det hade nämligen kunnat bli riktigt bra om manusförfattarna hade vävt in en gnutta självdistans och ett ifrågasättande, ungefär som i Starship Troopers (1997). I stället blir GI Joe ett stycke barnslig amerikansk militärromantik kamouflerat med dåliga enradingar och en löjlig plot som utgår från en stereotyp uppfattning där allt är svart eller vitt. Filmen väger mycket lätt i jämförelse med filmerna om Batman, Hulken och X-men där så många psykologiska, filosofiska och politiska idéer diskuteras på ett diskret och mästerligt sätt.
Se GI Joe om ni vill betala för tveksamt skådespeleri, usel dialog, högt tempo, öronbedövande ljud och kalaseffekter. Genren hjärndöd grabbaction blir inte bättre än det här.

Hjärndöd grabbaction

GI Joe - The Rise of the Cobra är en stenhård grabbaction med halvbra skådespeleri, usel dialog, högt tempo, öronbedövande ljud och kalaseffekter, skriver Hanif Sabzevari.