På höjden av sin makt, under partidagarna 1936 i Nürnberg, frambesvor Adolf Hitler den skickelsedigra enheten av ”Führer” och ”Volk”: ”Det är ett av vår tids stora under, att ni har funnit mig bland så många miljoner! Och att jag har funnit er, det är en lycka för Tyskland.”
I dag är det många som frågar sig hur det var möjligt att ett så civiliserat och välutbildat folk kunde ge sitt stöd åt en förment karismatisk autodidakt, vars enda talang låg i hans retorik och agitation.
Utställningar om Tredje riket har det funnits många i Förbundsrepubliken: om Holocaust, om Wehrmachts brott, om tvångsarbete och koncentrationsläger. Men mannen bakom det bruna skräckväldet, Hitler, har museerna nogsamt undvikit.
Därför är utställningen Hitler och tyskarna. Folkgemenskap och förbrytelser på Deutsches Historisches Museum i Berlin (till den 6 februari 2011) välkommen och behövlig. Att intresset från allmänheten är stort framgår av besökssiffrorna: drygt 40 000 under de två första veckorna. Här några intryck från den väldokumenterade katalogen.
Den brett upplagda utställningen visar 600 artefakter och 400 foton och affischer. Fokus är satt på ”folkgemenskap”, ett av nazismens många luddiga, mytiska och exkluderande begrepp, som snarast angav vilka som inte hörde till gemenskapen. Främst avsågs per definition judarna, men även kommunister och socialdemokrater var uteslutna.
”Folkgemenskapen” tog sig bland annat uttryck i handgjorda vykort, brev och foton till führerns födelsedagar. Dessutom visas också tre akvareller, målade av diktatorn, masstillverkade Hitler-byster, kasperdockor som föreställer hatobjekt. Starkt intryck gör också den stora väggbonaden (330 x 230 cm) som broderats av en kyrklig syjunta: kyrkan i mitten med hakkorsflagga på tornet och med bönen Fader vår – en bisarr bild av kristendom i naziförpackning.
Regimens förbrytelser har sin givna plats på utställningen. Ett uppslaget häfte av en elev i klass åtta ger prov på raslära som pseudovetenskap : ”I kampen för tillvaron hävdar sig alltid den starkare” … – Propagandafoton från koncentrationslägret Dachau, 1933 – Foto av den nedbrända synagogan i Nürnberg – Gravsten med svastika – Faksimil av Hitlers eutanasiorder (dagtecknad den 1 september 1939) – Foton från evakuering av judar österut – Barnteckningar från Theresienstadt med mera.
”Nazismen uppstod inte i 30-talets Tyskland och försvann inte 1945. Den är ett uttryck för djupt förankrade tendenser, som alltjämt är levande inom oss och omkring oss. Vi beundrar den som slår sig fram och föraktar förloraren”, skriver Harald Ofstad i boken Vårt förakt för svaghet. Nazismens normer och värderingar – och våra egna (1972).
Den borde ges ut på nytt – gärna också på tyska.
Den rikt illustrerade katalogen Hitler und die Deutschen. Volksgemeinschaft und Verbrechen är på 328 sidor. www.dhm.de/ausstellungen