Östgöta nation har inte haft något spex sedan 2002, vilket fick förste kurator Daniel Hugestam att bli otålig. Det var dags att göra det som folk på nationen pratat om så länge; att sätta upp det historiska spexet ”I fara i Mora eller Gustav Hasa eller Glid inatt”.
– Nu återupplivar vi nationens spextradition som legat i dvala i ett decennium. Tage Danielsson är något av en husgud här och Hatte Furuhagen är hedersledamot vid nationen. Detta är ett spex med lång historia som ligger många människor varmt om hjärtat, säger Daniel Hugestam.
Spexet sätts upp med i stort sett samma manus som originaluppsättningen år 1951, men vissa ord och meningar har ändrats för att passa in i modern tid.
Handlingen utspelar sig på ett katolskt kloster under en tid då Sveriges finanser är skrala. Impressarion Jöran Persson planerar att sälja Gustav Vasa som skidproffs till Tyskland. Detta sker samtidigt som två munkar försöker lönnmörda kungen, på uppdrag av påven.
Regissören Victoria Larsson fastnade direkt för manuset när hon läste det för första gången.
– Hela manuset bygger på smarta ordvitsar och kvicka replikskiften. Det innehåller fantastiska tal på vers och rim. Det är också smart hur de gjorde Gustav Vasa till en spexfigur, det skapar en humoristisk distans till den historiska personen, säger hon.
Pelle Forsmark spelar rollen som Gustav Vasas son Erik XIV, vilket var Hatte Furuhagens roll i originaluppsättningen. Mellan far och son är läget spänt, då sonen vill att fadern ska skärpa sig och börja styra landet istället för att dricka och jaga kvinnor.
– Det är helt magiskt att spela här på Östgöta nation, där det hela började. Det är på samma gång ett jättestort ansvar och en jättestor ära, säger Pelle Forsmark.
Gustav Vasa spelas av Adam Bromée, rollen som iscensattes av Tage Danielsson när det begav sig.
– Det är stora skor att fylla men också en stor ära att få spela denna roll. Vi kör vårt eget race och det kommer att bli bra, säger han.
Spexet som form uppkom dock långt tidigare än då ”I fara i Mora” sattes upp år 1951. Under 1850-talet hade Juvenalordens föregångare Juvenalerna stort inflytande på Stockholms nations kulturliv och de pjäser som skrevs och uppfördes på nationen kom allt mer att få karaktären av studentspex. Under slutet av 1800-talet uppkom ordet spex i uppsaliensiskt studentslang, som en kortare form av ordet spektakel.
Det äldsta komplett bevarade Uppsalaspexet är ”Mohrens sista suck”, från 1865. Många av nationerna sätter fortfarande upp gamla spex från 1800-talet med jämna mellanrum. S-Nerikes nation sätter vart tionde år upp ”På Madagaskar” från 1869, och 2017 är det dags igen.
Utmärkande drag för Uppsalas spex är att manusen ofta är på rim och att man i många fall arbetar med så kallade omstarter, där publiken ropar kommandon till skådespelarna om att en replik ska upprepas med en annan poäng. Dessa karaktäristiska drag utformar Uppsalaskolan, då de skiljer sig från hur spexen i Lund utformades, där man vanligtvis inte använder rim. I övriga Sverige passar de flesta studentspex in i antingen Uppsala- eller Lundaskolan.
I uppsättningen av ”I Fara i Mora” har man valt bort omstarter, då de har velat behålla den genuina känslan i det omtyckta spexet.