Historiskt och religiöst potpurri

En ny våg av rätt så oanständig humor har de senaste åren svept över Hollywood. Skaparna bakom Supersugen och På smällen gör humor där ribban ofta ligger rätt lågt. I och för sig inget fel med det. Ibland kan det infama överraska och ge upphov till stor komik. I nya filmen Year One som är en historia baserad på gamla testamentet spelar Jack Black jägaren Zed. Som stammens fetknopp och ständigt misslyckad jägare (och samlare) börjar han ifrågasätta sin plats i livet. Tillsammans med sin slöe och rätt så menlöse vän Oh (Michael Cera) tar han en tugga från ett äpple i kunskapens träd vilket blir början på en episk resa och ett historiskt och religiöst potpurri. Zed och Oh hamnar genom en rad slumpartade händelser i händerna på ondskefulla romare, blir lurade av Abel som precis tagit livet av sin bror Kain och leder ofrivilligt ett uppror i den dekadenta staden Sodom. Samtidigt som de gör allt för att rädda livet på sina älskade Maya och Eema.

Att inte kunna sin bibelhistoria särskilt bra är nog inte till någon nackdel när man ser denna film. Det blandas och refereras rätt friskt. Lika glad bör man nog vara över att inte vara bekant med den antika historien. Också där har filmskaparna tagit sig friheter. Men om man är villig att bortse från sådana övertramp och känner sig villig att stå ut med både kiss- och bajshumor (varning alla äckelmagade), lätt homofobiska och inte alltid så politiskt korrekta skämt är Year One ändå en film som man faktiskt skrattar en hel del åt. Dialogen mellan Jack Black och den alltid suveräne Michael Cera är rapp och blir till slut filmens stora behållning. De överdrivna och stereotypa karaktärerna är i all sin enfald också rätt underhållande.
Men för den som är sugen på en rejäl slakt av bibelhistorien bör Monty Pythons klassiska Life of Brian ändå vara det givna valet.

Historiskt och religiöst potpurri

Om man är villig att bortse från sådana övertramp och känner sig villig att stå ut med både kiss- och bajshumor, lätt homofobiska och inte alltid så politiskt korrekta skämt är Year One en film som man faktiskt skrattar åt, skriver Niklas Kjellberg.